Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Syndaförlåtelse och tro (20—26) - 24. Tåget i dimman eller Tro och icke se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
ser uppåt — där ännu mörkare. Och det gamla
tåget, vid vilket du så många gånger förr stigit
uppåt–nämligen ordet om Jesus och syndernas
förlåtelse just för dig — det är nu sin kos. Bliva där
du är kan du icke, du fryser eller hungrar då till
döds. Stiga uppåt vågar du icke, tåget är ju borta.
Vad skall du göra? Ja vad? Eller är läget kanske
hopplöst, så att du icke har annat att göra än att
dö och förgås?
Svar: Du skall sluta dina ögon och endast
anlita minnet. Du minns ju, att Gud sänkte tåget just
till dig. Han kallade dig och drog dig, trots ditt
motstånd, till Jesus. Var detta endast skämt? Bort
det! Gud kan aldrig skämta. Vidare minns du ju,
att du steg ned i det mörka djup, där du nu är,
vid tåget, vid Jesu kärleks till dig i ordet utsträckta
hand. Men nu är känslan och förnimmelsen av ordet
borta. Nu väl, tror du att din frälsare — att så
tala — dragit upp tåget, på det du skulle förgås?
O, då känner du icke honom. Sådant kan han icke.
Han kan, så att säga, skämta något litet med sina
utkorade barn och vänner. Gå dold mellan
Jerusalem och Emmaus i två förtvivlade, efter honom
längtande lärjungars sällskap, det kunde han. Kalla den
kananeiska kvinnan en hund, det kunde han. Men
lämna dessa i sticket att förgås, det kunde han icke.
Och ej heller kan han det med dig. Anlita därför
ditt minne, håll dig fast vid ordet, mitt emot allt vad
du tycker, ser och känner. Snart är du då uppe i
ljuset, det är smakar och ser hans ljuvlighet. Och
skulle du än aldrig mera här få smaka denna hans
ljuvlighet, åtminstone icke så mycket som du
åstun-dar, så bär det dock hem, ditupp, även genom töcknen.
Bedragen kan du icke vara. Ty det var ju Gud som
kallade dig och Gud som förde dig till att tro på
Jesus. Gud är det ock som ännu räcker dig t. ex.
detta räddningståg: Människosonen är kommen till att
frälsa det som var förtappat. Då skulle det vara Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
