Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Livet i Gud, dess väsende och utveckling (27—37) - 27. Det nya trädet i det gamla eller »Kristus i eder härlighetens hopp»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
hemlighet, som är Kristus i eder, härlighetens hopp.
(Kol 1:26,27).
En människa står på sin egen rot likt eken.
Rör vid henne, undersök hennes ställning och du får
se, huru fast hon tycker den vara. Antingen är den
fast genom otro och förnekelse eller genom
själf-tagna gärningar och något andligt sträfvande. Likt
ekens krona kan hon väl röras då och då genom
något skarpare vinddrag inne från evigheten, t. ex.
vi<J ett hastigt dödsfall, men hon rätar sig snart åter
och är lugn. Detta lugn tilltager vanligen med åren,
liksom en ek för hvarje år bättre motstår vindarne.
Denna ställning är förfärlig, ser den än så väl
ut. Stående på egen rot, måste man falla med
egen rot. En människa blir frälst eller går förlorad
af den orsaken om hon är i Kristus eller utom
Kristus. Allt evigt lif är ifrån Kristus. Därför är
allting utom Kristus endast död. Antingen är du
ett nytt träd och skall då lefva evinnerligen, eller
ett gammalt träd och skall då dö evinnerligen. Den
bästa människa utom Kristus är lika underkastad
evig död som den lastbaraste. Allt beror på af
hvilket ursprung någon är. I sonen är iifvet, säger
Johannes, utom sonen är död.
Emellertid blåsa andens vindar i evangelium,
medförande frön till evigt lif. Och här och där
finnes en syndare, som känner sin olycka utom
Kristus och är beredd att mottaga honom. Här faller
nu det ädla lifsfröet Kristus i hjärtat. Där tager det
rot och växer.
I samma mån Kristus tillväxer, aftager den
människans eget gamla lif. Hon själf börjar nu vilja så
litet, ty den inneboende Kristus vill så mycket, och
två så olika viljor få icke rum hos samma. Hon
känner så litet, ty Kristus i henne känner så mycket.
Småningom blir hon känslolös i många fall, där hon
nyss var så känslig, t. ex. i fråga om egen ära och
egna lidanden. Men hon får nya, förr okända käns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
