Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Livet i Gud, dess väsende och utveckling (27—37) - 30. Rosornas offer eller »Vi äro Kristi vällukt för Gud»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
till gåva och offer, Gud till välbehaglig lukt. Vilken
skön och ren vällukt spred sig icke i den himmelska
helgedomen genom hela hans jordeliv, men i
synnerhet vid hans villiga uppoffrande på korset! Även
för de troende är Kristus en helig vällukt. Vi dela
Guds smak i detta avseende. Kristus är det
ljuvligaste för oss, vårt allt i allt. Vilken himmelsk
vällukt doftar oss icke i möte ur varje hans ord„
från varje hans gärning, men i fullaste mått av hans
lidande och död! Stenhård måste den människa
vara, som icke, liksom Gud, finner idel behag i
honom.
De rosor, som upptaga i sig och sprida Kristi
vällukt, äro de kära kristna. Genom att i sig
mottaga Kristus och renas i hans blod varda de Guds
vällukt, såsom ju ett i sig icke välluktande ting blir
välluktande, då det genomtränges och uppfylles av
vällukt. Så säger aposteln: Vi äro Kristi vällukt för
Gud. Såsom de troende ock kallas Guds
"ögonstenar", Guds hjärtas lust. Och såsom det heter:
Till de heliga har han sitt behag.
Denna vällukt utströmmar från dem även till
andra. Varhelst en helgad kristen går fram, sprides
en ljuvlig andlig vällukt i ord, i verk och i hela
hans beteende. Och denna vällukt sprides till alla
människor, onda och goda, såsom aposteln säger:
Vi äro Guds vällukt bland dem som varda
förtappade och bland dem som varda frälsta, för de förra
en dödslukt till död men för de senare en livslukt
till liv. En kristen bekymrar sig nämligen icke om,
vem som mottager hans goda gärningar, utan han
gör dem av inre nödvändighet, oberoende av om
människorna kring honom äro värdiga dessa
gärningar eller icke, alldeles som ett träd bär frukt av
inre drift utan att bekymra sig om, av vilka frukterna
mottagas.
Så dofta Kristi sköna rosor ljuvligt och för alla.
Skola de riktigt dofta och skall den doften komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
