Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Livet i Gud, dess väsende och utveckling (27—37) - 34. Tornar och taggar eller Synd till döds och synd icke till döds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
alla, brydde han sig icke om, utan tänkte blott på,
huru han själv skulle reda sig ur denna natts fasor.
Han svor en gång, två gånger, att han icke ens
kände honom. Tydligen ville han därmed säga, att
han skämdes för honom lika mycket som de övriga.
O, huru hjärtlöst han talar! O, huru han förgår sig!
Dock är det en lika verklig skillnad mellan
Judas förräderi och Petri förnekelse som mellan
tornarne och taggarne i vår bild. Judas förräderi var
överlagt, det hade mognat fram ur hans inre. Han
hade på förhand bestämt sig för att förråda
mästaren. Petrus åter hade icke ett ögonblick före den
stunden tänkt på att förneka honom. Synden hade
icke mognat fram ur hans eget inre. Det var icke
hans övertygelse som talade. Hade man frågat
honom: "År den mannen att skämmas för\ så hade
han svarat nej. Han hade gärna velat gå med Jesus
i döden, om han blott vågat. Men, sållad av satan,
fick han icke tid att tänka sunt. Han såg icke det
saliga utan endast det farliga i att dö med Jesus.
Därför behärskades han av den enda tanken att i
hast reda sig ur allt.
Syndens följd blev ock helt olika. Jesus talade
allvarligt till Judas. Enligt Matteus sade han: Min
vän, för vad är du här? Och enligt Lukas: Judas,
förråder du Människosonen med en kyss? Men icke
ens sådana ord, uttalade i en sådan stund, kunde
väcka och sansa honom. Nej, Judas och synden
voro liksom sammannitade med de kära trettio
silverpenningarna. Därför kunde han icke vakna. Och
därför blev slutet som det blev. Judas måste
förgås. På Petrus åter endast såg Jesus. Men det
var nog. Ty synden och Petrus var icke ett.
Synden satt, likt taggen på trädet, mera utanpå. Därför
föll hon av vid ett allvarligt vidrörande. "Jesus
vände sig om och såg på Petrus. Då kom Petrus
ihåg Herrens ord och grät bittert." Nu skildes
synden ifrån honom genom bekännelsen och förlå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
