Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Vaksamhet och strid (38—50) - 45. Indirekt beskattning eller »Icke såsom ovisa, utan såsom visa, köpande tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
tydelsefullt, och betydelsefullt just i den meningen
att du må lära därav. Förstår du detta rätt, så lär
du av allt och blir då en vis och erfaren kristen.
Men för att du skall kunna detta, fordras, att
du lyssnar till alla och allt och noga betraktar allt.
Somliga bröder gå fram sin väg, som vore de
förbjudna att höra och se. De få heller ingenting höra
eller se, och därtill äro de själva skulden. Andra
hindra sig genom sin envishet och inbilskhet. Hava
de händelsevis fått sikte på en sak, så stirra de så
envist på den saken, att de icke hinna med eller
förmå se andra saker, vida viktigare och bättre.
Samtala de med en person eller deltaga i ett
allmänt samtal, så tala de ofta själva så mycket, att
andra icke hinna tala, och sålunda få de icke veta
mera än de visste förut, vilket ofta var intet.
Somliga åter förarga sig och sörja så länge över någon
vidrighet som mött dem, att de icke hinna lära
därav. Detta är så mycket värre, som vi kanske
lära det mesta och nyttigaste just av det svåraste
och bittraste.
Men en lika viktig sak är, att du noga prövar
allt det du hör och ser, det är rannsakar och dömer
om det är rätt eller orätt, heligt eller oheligt, nyttigt
eller skadligt för Kristi sak och för ditt eget väl.
För sådant ändamål må du, så vitt möjligt är, efter
varje sammanvaro med människor och efter varje
viktigare händelse draga dig undan i stillhet. Du
stänger då portarne, ögon och öron, för att
undersöka det du nyss inbärgat och därav utvälja det
som är värt att utväljas. Vid denna undersökning
behöver du dels ljus i ordet, på det du må döma
rätt om allting, och dels mycken ödmjukhet och
ringa tankar om dig själv och ditt eget vetande,
på det du må värdera, mottaga och bevara det
goda du erhållit. Du ratar då ingenting därför att
det kommit från andra, kanske mycket ringare än
du, utan du undersöker vilket värde det äger i sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
