Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Vaksamhet och strid (38—50) - 46. Fisken i mörkret eller Mera ljus och mera strid!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
gomslen och söka draga sig undan. Men Gud låter
dem i sin barmhärtighet icke komma undan, utan
skickar ännu mera ljus över dem, ända till dess de
och allt deras är i idel ljus. Han vet nämligen, att
om de någon tid få stanna i mörker, så mista de
snart själens ögon och passa blott för det yttersta
mörkret. Han ropar därför fram mera ljus, även
om deras inre ropar: mindre ljus. Om blott deras
själar beredas för det eviga ljuset, kan han väl tillåta,
att deras känslor och tycken, även de allra käraste,
korsas, krossas och dödas. Gud är alltid räddare
om våra själar än om våra tårar.
Särskilt bittert kännes det, då ljuset kommer
från ett okärt håll, t. ex. från en arg, förtalande
granne. Det sved i David, att han skulle bannas
just av Simei, det odjuret. Men Simei talade sanning,
ehuru han i sin ondska förbittrade den sanningen
för David. Han kallade honom en blodman, och
nog var David en blodman, ty ofantligt mycket blod
hade han utgjutit. Alltså sanning, ehuru sanning på
en mycket olämplig tid (då han flydde för Absalom)
och framställd på ett mycket olämpligt sätt — såsom
sanningen nästan alltid synes komma över oss
olämpligt. Emellertid böjde David sig för den bittra
sanningen, ty han visste väl, att sanning blir sanning
även i vår argaste fiendes mun. Därjämte visste
han, att Gud betjänade sig av Simei mun för att
överbevisa honom om hans synder. "Låt honom
banna, ty Gud har bjudit honom banna David."
O, när skola vi bliva så visa och angelägna att
få veta hela sanningen om oss, att vi, liksom David,
hålla till godo även med de bittraste ord, blott
sanningen framföres! Varför skall det obehagliga,
som säges om oss, ständigt stötas bort med
anmärkningen, att det är förtal! Du säger, att du
förtalas, men du vet nog med dig, att det mesta som
säges om dig är sanning. Tag därför emot ljuset
även från det hållet. Du kan ju annars, likt fisken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
