Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Vaksamhet och strid (38—50) - 50. Den svarta platsen i Doge-palatset eller »Låtom oss frukta, att vi icke försumma det löfte som är, att vi skola ingå i hans vila»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
inbringande sysselsättning, där har en annan gjort
en förmånlig affär, där förkovras i allmänhet någons
jordiska goda. Om detta är ju i och för sig intet
annat än gott att säga. Men ofta har samvetet måst
mutas och andens maningar nedtystas, för att
ändamålet skulle nås. Saker hava förklarats för tämligen
oskyldiga, vilka förr höllos för verklig synd. Icke
heller är det numera så noga som förr, om svagare
bröder taga anstöt av ens förhållande. Allra
sorgligast är det, då ett mindre noggrant leverne
försvaras med ernådd större upplysning. Liksom skulle
högre ljus verka minskad gudaktighet! Här gälla
Herrens egna ord före syndafloden: De vilja icke
låta min ande tukta sig, ty de äro kött Under tiden
minskas avståndet mellan världen och denne troende,
men däremot ökas avståndet mellan honom och alla
mera vakna och noggranna kristna. På detta sätt
går det nu som med en för tungt lastad båt. Man
ror och ror, till dess man icke mer kan hålla den
uppe, och hoppet slocknar att nånsin nå hamnen.
O broder, som här känner dig beskriven, vakna,
medan det ännu är tid! Kom även du ihåg Lots hustru.
Till slut må här pekas på några allmänna
förhållanden eller yttringar i en kristens liv, som pläga
antyda det andliga livets avtynande och förfall. De
äro de trappsteg, att såsäga, utför vilka en i Kristus
levandegjord själ träder ned och in i andlig död.
1. Ett minskat eller nästan försvunnet behov att
umgås med Gud i bönen, jämte andlig mättnad och
därav följande liknöjdhet, stundom leda för Guds ord.
2. Intet behov, såsom förr, att vara tillsammans
med Guds barn, men däremot en förut okänd
benägenhet att se på deras fel, vartill snart kommer ett
mer och mer fritt övat umgänge med världsmänniskorna.
3. Den förra nedböjdheten och sorgen över
vidlådande synder, även smärre sådana, är nu borta och
har efterträtts av en viss karskhet och styvhet i sinnet.
m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
