Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. De kristnas kors (51—55) - 55. Linets beredning eller Huru de tillagas, som skola evigt skina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
av nöden. Guds barn behöva nämligen aldrig själva
välja sina lidanden, utan Gud väljer dessa åt dem
och leder dem, oftast mot deras egen vilja, in på
den väg, där de kunna bäst beredas för sitt
himmelska mål. Ingen giver sig därför in under nödens
skarpa tänder på beräkning, icke ens på den
beräkningen att bättre fostras. Utan innan man ens tänkt
därpå är man under de tänderna. Där ett livslångt
lidande i köttet. Där en ond människa vid ens sida.
Där en förtalande satan. Där minnet av begången
synd. Där — och detta är vanligast liksom ock
hårdast — känslan av ännu kvarboende synd och
skröplighet. Här flyga de unga Guds barnens tankar
att bliva stora, förträffliga och berömda kristna bort
såsom agnar för vinden. Här är en grav för allt
andligt högmod, men därur stiga andens fattigdom och
stor ödmjukhet, kan man än icke själv se det. Här
passerar ingen sjungande, knappt ens suckande, nej
oftast stumt tigande. Dock igenom går det, ty Gud
själv leder sina elända igenom.
Under det sista passet, slutbehandlingen, vartill
Gud även ofta låter mycken nöd tjäna, börjar
äntligen något av den kommande världens härlighet
framstråla, såsom trofast kärlek, stor andlig visdom,
mycket tålamod och framför allt en ljuvlig belåtenhet
med Herrens vilja. Man blir så saligt mjuk och
medgörlig, blott man får behålla Guds vänskap och
därmed utsikten på det eviga livet. Det är
vetekärvens mognad före införandet i ladan.
m
Pilgrims tillfälliga betraktelser
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
