Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Verksamhet för Herren (61—74) - 64. Alpströmmen och småbäckarne eller Vad är stort och vad är smått i Kristi rike?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
63
Alpströmmen och småbäckame
eller
Vad är stort och vad är smått i Kristi rike?
Det var ett stort innanhav. Från de höga
fjällen runt omkring flöto otaliga bäckar ned däri.
Sömliga voro så små, att de icke syntes. Det
droppade blott droppe efter droppe, eller silade en
trådsmal rännil nedåt, stycktals gömd under tuvor,
i bergspringor o. s v. Somliga voro något större.
De lindade sig likt silvertrådar utmed klippväggarne.
En vinter inträffade oerhörda snöfall uppe i
bergen. Våren kom med glödande sol. Hastigt
smälte snömassorna, och en väldig ström rusade
utför berget. Träd, stenar, buskar, tuvor, även
mindre hus rycktes med ned i havet. För det
väldiga bruset hördes intet annat.
Då började de små bäckarne och rännilarne
att gråta av blygsel att de voro intet och uträttade
intet. Den stora strömmen, han var något han!
Tusentals tunnor vatten tillförde han havet varje
minut! Rännilarne däremot — ja de bara skämdes
och grävde sig än djupare in i bergspringorna. Av
oss får havet intet, suckade de.
Då trädde havet fram som domare. Alla voro
nu tysta. Havet talade och sade: I små bäckar,
även du silande rännil, tillfören mig det mesta vattnet.
I underhållen mig. Så långt mitt och de kringstående
fjällens minne går i urtiden, haven I givit mig vatten,
så många tunnor vardera som de sandkorn jag sköljer
upp på stranden. Och så länge himmelen är till
med sina skyar och bergen med sina källor, skolen
I fortfara att utgjuta eder i mitt sköte. Jämfört
med eder ger den stora strömmen mig föga. Han
har flödat några dagar, skall flöda ännu några, och
sedan är det blott en torr bädd, där han rusat fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
