Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Verksamhet för Herren (61—74) - 68. Jämmerskriet från andra stranden eller Olika sätt att hjälpa och bästa sättet att hjälpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
den femte, som verkligt griper sig an att uträtta
något.
Först är det en del som börja ropa med. Några
hava själva begynt vakna och ropa därför av
var-kunsamhet med de andligen döda. De flesta skrika
dock blott av smärta, emedan andens och brudens
rop skär dem i deras andliga nerver, förstör deras
gamla kristendom och gudsfruktan, deras andakt
med kyrkogång, nattvardsgång o. dyl. Det börjar
bliva fråga om något mera än dessa yttre ting, fråga
om huruvida de äro födda av Gud eller icke.
Därav smärtan.
Och nu kommer den andra gruppen eller de
som vredgas på och söka tysta ned dem som ropa.
Hit höra åtskilliga präster, så en och annan
professor, och många andra i olika stånd och villkor.
Dessa vredgas och söka tysta ned ropet, emedan
de frukta för kyrkans bestånd, allmänt lugn, god
ordning m. m., om de rörelser som ropet framkallar
få fortfara. Folket kan ju skilja sig i två hopar,
Guds och djävulens barn, och vem vet i vilken hop
de nedtystande då komma att stå. En och annan
går så långt, att han höjer förbannelser över rörelsen,
andra banna blott, ännu andra bedja folket helt milt
lugna sig. Såsom skrämskott användes orden kätteri,
villfarelse, separatism, sekterism m. fl., och såsom
skräckbilder, framställda såsom alldeles vissa frukter
av rörelsen, oenighet i familjerna, olydnad emot
borgerlig och gudomlig lag och sist Antikrists
uppträdande. Men trots alla skrämskott och skräckbilder
blir deras bemödande att hämma rörelsen fruktlöst,
så länge kvinnan på stranden, anden och bruden,
icke tystna. Och hon kan icke tystna. Hon ser,
att mannen, det är själarne, förgås, om hjälp icke
kommer och kommer snart. Det gäller livet, därför
måste hon ropa.
Där är ock en tredje grupp, nämligen de som
lugnt åse alltsammans. Det är den stora hopen, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
