Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Bön och tillbedjan (75—78) - 75. Redo till flykt eller Alltid bedjande i anden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
andes egen bön i ett Guds barns hjärta. Det är
den första bön ett Guds barn beder. Innan det
hunnit med någon ordnad bön, har det många
gånger suckat i anden. Med skäl har man liknat detta
bedjande vid den lekamliga andedräkten. Ty liksöm
andedräkten börjar med livets begynnelse och slutar
med livets upphörande, så börjar ett Guds barn
att bedja i anden så snart ett andligt liv är fött,
och upphör bedjandet i anden, så är det ett hemskt
förebud till andlig död. Vilken outsäglig viktig
sak är icke då bedjandet i anden!
Det råder en ständig förbindelse mellan Gud
och ett vaket Guds barns ande. Från Gud stiga
heliga rörelser, väckelser och maningar, än
tuktande och bestraffande, än tröstande och hugsvalande,
ned i anden. Ur anden åter stiga suckar, böner
och längtans rop samt tack och pris såsom återsvar
upp till Gud. Detta är att bedja i anden.
Det är något outsägligt saligt att veta, att
varje suck som rör sig i ett Guds barns hjärta är
väckt av Guds egen ande, sålunda av Gud själv.
Anden själv, säger aposteln, manar gott för oss
med outsägliga suckar. Det är Guds egen helige
ande som böjer och manar vår ande att bedja, och
att bedja om just den sak som vi bedja om.
Uppenbart är då, att vad vi sålunda bedja om, är just
detsamma som Gud har i sinnet att giva oss.
Bedjandet eller suckandet i anden är således ett Guds
fingerstreck i vår själ, ett Guds eget intyg, att han
vill välsigna oss med just den ombedda saken. Det
är den förut ilande härolden, som bådar, att någon
ny nåd är i annalkande. Huru outsägligt saligt
därför att få, att kunna och att pläga bedja i anden.
Det är det största näst det att redan vara hemma
hos Herren.
Fågeln i vår bild flög icke alltid men var
alltid redo att göra det. Så är en kristen väl icke
varje stund sysselsatt .med att bedja, men han är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
