Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Om dryckenskapen (83) - 83. Valrossfångsten eller Dryckenskapens elände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
från potatisförsäljaren, brännvinsbrännaren och
öl-bryggaren ned till krögaren och hans betjäning —
om drinkaren icke vore! För att nu icke tala om
de väldiga bidrag till stat och kommun, som komma
ur drinkarnes fickor, därigenom att de hålla
rusdryckstrafiken uppe. Varje skattebetalare, även
millionären, får ju därigenom sina skattebidrag minskade.
Och detta göra arbetarne — jag menar de arbetare,
som använda rusdrycker — av egen fri vilja! I
sanning, om någonsin en strejk är berättigad, så
vore det dessa arbetares strejk från krogen. De arma
valrossarne kunna icke strejka, fastbundna som de
äro vid båten. Men du, ädle arbetare, du är fri,
du kan därför deltaga i den strejken.
Slutligen voro valrossarne utmattade och
halades in till båten och dödades. Så är drinkaren
äntligen framme vid sitt mål, ett mer eller mindre
olyckligt slut. Dels dö många drinkare av
olyckshändelser eller av direkta mord, och dels
komma nog få drinkare till det ålders mått, som
Gud bestämt åt dem. Mer än någon annan
har drinkaren skäl att instämma med patriarken
Jakob: "Liten och ond är min eländes tid och
räcker icke till mina fäders ålder." Och något
ännu olycksaligare väntar drinkaren efter detta livets
slut. Ty det Guds ordet låter sig icke ändras, att
drinkare icke skola ärva Guds rike.
[Ml
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
