Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Kristi församling (85—93) - 86. Myntfoten eller Den rätte värdemätaren i Kristi församling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
samlingen, låge än för övrigt en hel värld i stoftet
för honom. Och när han anser sig så, får han icke
kalla det för ödmjukhet utan blott för enkel sanning,
ty det är så. Finns åter bland de troende en mycket
ringa och oansenlig kristen, men i vilkens inre Gud
nedlagt ett visst trons mått med sin därmed följande
gåva, så må han anse sig vara något och utan tvekan
träda fram för att gagna, när han kallas därtill.
Sålunda får i det rent andliga icke finnas något
fjäsk, ingen böjd rygg för den uppsatte, för den rike
eller för den lärde, men å andra sidan intet
ringaktande eller förbiseende av den fattige och olärde.
Trons guld är den enda giltiga myntfoten och intet
annat får sättas i stället. Och trons guld finns lika
väl hos den olärde som hos den lärde och oftare
hos den fattige än hos den rike, enligt apostelns
ord. Det andliga måste bedömas andligen. Annars
vore det, som om någon hellre ville hava silvret
eller kopparn till värdemätare än guldet, emedan
mynten av de förra metallerna äro större än mynten
av guld. Jordisk höghet utan tron på Kristus är
intet upphöjande, men ringhet med tron på honom
är heller intet förnedrande. Guld i ett grått
pappersomslag är mer än koppar i ett sidenomhölje.
Men o, huru det syndas häremot! För vilken
erövring anses det icke, om en ädling eller en lärd
eller en rik förenar sig med en församling, även om
de icke äga några trons eller andens gåvor och
bliva blott onyttiga bihang till församlingen. Men
huru förödmjukande anses det däremot, om
församlingen består blott av ringa och fattiga personer,
ehuru man icke han neka, att de äro utvalda av
Gud till att vara rika i tro. Må Gud hjälpa oss i
detta stycke, att vi må värdera människa som
människa, själ som själ och hos alla speja blott efter
den egenskapen tron,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
