Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Uppståndelsen och det eviga livet (94—100) - 94. Den nedbrutna och uppbyggda hyddan eller Våra kroppars härliga förvandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIII
Uppståndelsen ock det
eviga livet.
94
Den nedbrutna och uppbyggda
hyddan
eller
Våra kroppars härliga förvandling»
Följande allegori eller lärodikt är först
framställd av kyrkofadern Krysostomus.
Det var en gammal, förfallen hydda. Invånaren
darrade ofta av vinterns köld oeh plågades av
sommarens hetta. Fönstren voro små och mörka.
Dörren utestängde icke tjuvarne. Ofta hörde man
invånaren sucka: "Jag arma varelse, vem skall befria
och frälsa mig!"
Då kom den gode egendomsägaren och sade:
"Kom med mig och bo i mitt eget palats. Jag
tänker riva ned din hydda och vill icke, att du lider
obehag, medan det sker".
Och nu nedbröts hyddan. Sten lossades från
sten ända ned i grunden.
Så uppfördes en ny, i allt lik den gamla. Dock
vilken förändring! Väggarne voro av kostligaste
marmor, fönstren av kristall, dörren av agat,
grundvalen av krysolit och taket av ädlaste jaspis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
