Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Uppståndelsen och det eviga livet (94—100) - 95. De gömda rosorna eller De trognas liv är fördolt men skall uppenbaras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
var han för en tid sedan? Nog hade han mycket
att säga, men det mesta rörde sig om honom själv,
hans egen duglighet och hans egna bedrifter. Detta
ljöd illa i människors öron, huru mycket sämre då
i Guds öron! Men hör honom nu, sedan han lidit.
Huru tyst är han icke om sig själv, om sin
duglighet och sina gärningar, och det, varom han nu
med glädje talar, är Guds och Kristi kärlek och
Guds förunderliga trofasthet. Har icke lidandet gjort
honom gott? Har det icke gjort honom älsklig?
Och dock skall dess nytta icke visa sig riktigt
förr än hemma hos Gud.
Men där skall den riktigt visa sig. Guds barn
skola uppenbaras. Det är den älskligaste syn, då
de omtalade rosorna bliva uppenbara; då de, så
snart locket lyftes av lådan och luften rör vid dem,
liksom spritta till, öppna sig och rodna. Tänk ock,
när Kristus kommer och vårt evighetsliv skall slå
ut i full blomma, och runt omkring oss, i hopen av
frälsta syskon, ett evighetsliv slår ut här och ett
annat där! Vi gingo förut och undrade på oss
själva och andra. Vi bedrövades, vi nedtyngdes,
vi suckade över att så litet av evighetslivet
uppenbarade sig. Nu är denna undran och denna suckan
slut. Nu är det uppenbart. Vilken fröjd, vilket
jubel! Huru hänryckta och fyllda av lov skola vi
icke vara, då vi se, huru outsägligt evighetslivet i
sin uppenbarelse överträffar även den djärvaste tanke
vi hyste därom medan vi gingo på jorden.
O vilken evighetsdag som nu begynner med
evigt ljus och evig värme! Nu blekna och
hop-krympa de sköna evighetsrosorna aldrig mera. Din
gamle farfader och farmoder eller fader och moder,
som trodde på Jesus samt älskade hans
uppenbarelse men här ofta gingo så fördolda, nu får du
se dem fria, glada, sälla, lyckliga. Nu spelar blodet
friskt och varmt i deras ådror, nu kunna de sjunga
om honom, som älskade dem och utgav sig för dem
Pilgrims tillfälliga betraktelser 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
