Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Uppståndelsen och det eviga livet (94—100) - 96. Masken och färiln eller Den stora förvandlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
Nu, i sin mörkaste stund, fick han se en fjäril
med guldglänsande vingar, fri, glad och lätt, ila från
blomma till blomma. Han var lycklig han! Han
rörde ej ens vid mullen. Lätt ilade han undan
fåg-larnes näbb och klor. Blommornas nektar fick han
suga. I solen fick han jämt leka. Att bara se honom
ökade maskens elände.
Nu kom en svala och satte sig ett ögonblick
bredvid honom Därav blev han ännu ängsligare,
ty kanske ville hon blott uppsluka honom.
Varför ängslas du, frågade svalan. Då han för
ängslan icke kunde svara, utan blott såg på fjäriln
och på henne, förstod hon hans sorg och sade: Sörj
icke; om några månader är du själv en glänsande
fjäril. Och så flög hon.
Detta ökade hans ångest. Ty varför skulle
svalan håna honom! Dock, huru orimligt hon talat,
kunde han icke låta bli att tänka därpå, synnerligen
då han hade det som värst.
Så kom en sädesärla. Hon hade icke så bråttom.
Huru vänligt nickade hon med både huvud och
stjärt. Men på nytt tänkte han, att det var för att
sluka honom. I detsamma kom den allra skönaste
fjäril och flög tätt förbi. Arian såg, vilket hårt styng
masken kände. Fjäriln var så skön och fri. Han
åter krälade i det klibbiga jordslammet, såg ömklig
ut och kom nog aldrig med livet därur. Då nickade
ärlan ännu vänligare och sade: Mask, mask, om
några månader är du sådan. Så flög hon. Hånet
var värre än nyss ur svalans mun, så gyttjig som
han nu satt i slammet. Dock fullkomligt kunde han
icke glömma vad ärlan sagt.
Nu en dag — ja det blev en underlig dag i
maskens liv. En kort tid hade han erfarit en förut
okänd tyngd och domning i kroppen. Nu, just som
han låg i mullen, kände han en besynnerlig stickning
i ena sidan och kunde icke låta bli att gräva sig
in i jorden. Där somnade han. Nu inneslöts han i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
