Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barnaåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han hade redogjort för orsakerna för henne, förklarade
hon med bestämdhet att när hon blev stor, skulle hon ha
ett stort hus, men det skulle inte byggas bland andra stora
hus utan just mitt ibland de rysligt små husen som här.
I faderns uppfostringsmetod ingick att inte ge
förebråelser och sällan råd. Han uppnådde vad han önskade
ändå på frivillighetens väg. Men vid ett tillfälle gav han
ändå ett råd. Det var en gång när de skulle följas åt
till söndagsskolan. Jane kom in till honom iförd en ny
vinterkappa som fröjdade hennes hjärta, men hon blev
ganska bedrövad när han sade att det var en mycket
vacker kappa, ja, så mycket vackrare än de andra små
söndagsskoleflickornas att han tillrådde henne att sätta
på sig sin gamla kappa, som var lika varm, och hade
den fördelen att inte låta de andra flickorna märka att
de voro sämre klädda.
Jane följde visserligen rådet fastän innerst motvilligt,
och hon kände ingen glädje över sin självuppoffring.
Hon gick vid faderns sida och grubblade för första
gången över olikheten i människors lott, över
fattigdomens gåta. Till sist frågade hon honom vad som
kunde göras emot detta onda. Och han svarade att
beträffande kläderna bleve skillnaden nog aldrig utjämnad,
men att människor kunde bli jämlikar i annat som var
viktigare än kläder t. ex. i vad vi lärde i skolan och
kyrkan. Han tillade att det var dumt att klä sig så att
det försvårade likställigheten. Detta gav Jane mycket
att tänka på.
Något senare hade Jane hört talas om predestination[1],
ett begrepp som hon själv inte alls kunde förstå, men
som en hennes väninna sade sig förstå alldeles perfekt.
Nu ville hon att fadern skulle utreda saken för henne.
Han förklarade då att troligen hade varken han eller
hon det sinne som nånsin kunde förstå vad predestina-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
