Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under vapenstilleståndet - Efter två fredsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När miss Addams satt och hörde det rörande talet
om de hjälplösa så fick hon nytt hopp för förbundet.
Hon trodde att fastän det måste ta åratal att popularisera
principerna om internationell kooperation, så hade dock
å andra sidan medborgarna inom alla nationer lärt sig
mycket av världsreligioner. Att föda de hungriga i
internationell skala skulle rädda Nationernas förbund.
Det märktes att d:r Nansen hade ett mäktigt ryggstöd
hos de brittiska representanterna såväl som hos andra.
Det var därför en lika oväntad som bitter besvikelse,
när hans vädjan slutligen avslogs.
Detta avslag gavs samtidigt med att de svältande
ryska bönderna mitt i hungerdistriktet pietetsfullt avstodo
från att äta utsädeskornet och sade till varandra: »Vi
måste så säden fastän vi inte få leva och se den växa.»
Miss Addams undrar om Församlingens delegerade
voro behärskade av hatfull fruktan för bolschevismen
och för att livnärandet av ryska bönder skulle på något
sätt hjälpa Lenins regering. Och återigen tänkte hon
över hur män både i Församlingen och annars
återhållas av misstankar och fruktan. Känslan för mänsklig
solidaritet tycktes henne uppehållen endast bland enkla
och självförsakande människor. Av dem som ansågo krig
vara nödvändiga och oundvikliga i världen kunde man
inte hoppas att de skulle livnära människor endast
därför att de ledo hungersnöd!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
