Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Nya arbetsfält och stora sorger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle påskyndas emedan han ansåg en masspetition vara
den bästa hjälp att få frågan igenom i kongressen.
Petitionen — den största som nånsin framlagts för
kongressen — fick omkring en halv million namn och gjorde
åsyftad verkan. Kongressen föreslog ett 13:e tillägg —
amendment — till konstitutionen, vari slaveri förbjöds i
Förenta Staterna. Detta skedde 1834.
Men hur djup skulle ej miss Anthonys sorg och
förödmjukelse kännas, efter den stora konfliktens slut,
när regeringen, som hon hade tjänat så troget,
beviljade de nyss befriade slavarna rösträtt men inte landets
döttrar, de som hade fullgjort ett ovärderligt arbete för
staten under hela kriget.
Miss Anthonys vänner avföllo, den ena efter den
andra från kvinnans rösträtt. Nu var negerns timme, hette
det, och man sade öppet att gav man ej negrerna
rösträtt finge man ett nytt blodigt krig, men av kvinnorna
hade man intet att frukta. Det vädjades till kvinnornas
ädelmod att träda tillbaka för negrerna och uppskjuta sin
egen fråga till nästa konstitutionsrevision om 20 år.
Frederick Douglass påstod t. o. m. att det var
kvinnornas plikt att vika: »Först svarta män, så vita kvinnor».
Männen voro så vältaliga att t. o. m. mrs Stanton
var nära att förvillas, även hon. Men miss Anthony
blev förbittrad och sade att hellre ville hon låta hugga
av sin högra hand än begära rösträtt för de svarta, men
ej för kvinnorna, och hon lyckades övertyga mrs Stanton.
Abolitionisterna som hållit på lika rätt för alla och
alltid talat varmt för kvinnornas rösträtt, och som i
kvinnorna haft sin trofastaste arbetshjälp under de långa åren
av förföljelse och vidrigheter ville nu förråda dem i det
kritiska ögonblicket till förmån för negrerna, endast på
grund av politisk opportunism och utan känsla för sin
stora tacksamhetsskuld. Och republikanerna hade ej blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
