Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Kvinnornas rösträttshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I England trivdes hon bäst där hon, kunde behärska
språket. Hon klagar över att i Paris ej kunna göra sig
förstådd av de rösträttsarbetande kvinnor och män hon
ville utbyta tankar med, men som ej talade hennes språk
lika litet som hon deras. Att åka på omnibustaken roar
henne och hon gläds åt att en gång ha upptagit i sin
vagn en fattig kvinna släpande på två halvnakna barn
och ett bylte dyvåta tvättkläder, och skjutsat dem hem
till det utfattiga kyffet, vars åsyn ger henne mycket att
tänka på.
Men för övrigt upptar rösträtten hennes tankar mer än
allt hon ser. När hon får läsa John Brights tal till
2,000 studenter i Glasgow säger hon att det eldar hennes
själ mer än Italiens alla ruiner och sköna konst. I Rom
skyndar en engelsk tidning att obegränsat upplåta sina
spalter för vilket ämne som helst hon behagade skriva
om. I återvägen till England ser hon i Berlin »kejsar
Wilhelm och andra kuriositeter» och i Elsass-Lothringen
känner hon sig bedrövad och önskar folket »tillbaka till sitt
moderland». Men var hon reser fram, tänker hon på hur
nyttigt det vore för unga flickor att få se sig om i
världen innan de börja ett yrke eller ett äktenskap.
Huvudändamålet med resan till England var att
tillförsäkra sig engelska kvinnors samarbete för ett
internationellt rösträttsmöte. På en stor kvinnokongress talar
hon för saken. Först mötte hennes tanke ingen förståelse.
De radikalaste engelska kvinnorna voro dock konservativa i
förhållande till de amerikanska. Men småningom upptogs
hennes idé mer gynnsamt och på kongressens sista kväll
tillsattes en kommitté för att befordra en internationell
organisation.
Vid hemkomsten mottogs hon med spaltlånga
tidningsartiklar med beskrivningar av färden. En oväntad glädje
var också när hon erfor att hon i testamente fått 24,000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
