Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOLTIDEN
11
visningsmetoder. Han blev därför aldrig något skolljus.
Först sattes han i klockare Jakolsens närbelägna skola,
där han snart upptäckte sin förmåga att väcka andras
fantasi med sina berättelser. Han fick kamraterna att se »de
underjordiske» borta pä vägen. En dag kom en gosse
likblek och hade sett en huvudlös man gå och ställa med
båtarna vid stranden o. s. v. Barnen voro vettskrämda, och
Skolmästarn förargad, mest över att barnen skulle ha sett
björnen spatsera ute mitt i vintern — han som då sover
i sitt ide! Att prästens son kunde ljuga så, det upprörde
honom. Men han visste inte att prästen själv var en
mästare i att berätta spökhistorier, när han ville tämja sin
vilde son, som på detta sätt hade lärt sig berättarkonsten
av sin far.
Med läsningen gick det si och så, och fadern beklagade
sig för modern över att de hade en så dum son, och
avundades klockarn hans flinke pojke, berättade Björnsons mor.
Fadern var orolig för sin fantasifulle son och var rädd
för att han skulle bli livslysten och komma att likna sin
farfar, som hade varit en häftig och obehärskad natur, och
levat med i dryckesvisornas alltför muntra tid. För att i
tid ge sin nioårige son intryck av livets och dödens allvar,
tog han honom med sig till avrättningen av en ung och
vacker man. Den hemska upplevelsen, som är skildrad i
Et stygt Barndomsminde, gjorde barnet för alltid till fiende
till dödsstraffet. Björnson har sedermera så vältaligt
bekämpat detta, att han mer än en gång lyckats vinna
benådning för dem som varit dödsdömda.
Vid elva års ålder sattes han in i Molde »Middel og
Realskole», ett läroverk som hade endast två klasser. Han
hade aldrig förr varit i en stad och hans första intryck av
staden var huvudgatan »hvor folk gik over fra hus til hus,
endog uden lue paa». Det forekom honom så trevligt och
kamratligt. »Her maatte menneskene leve i idel glæde.
Husene laa jo og snakked med hverandre;’ gaden var som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
