Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
BJÖRNSTJERNE BJÖRNSON
blev då genast vän med Ernst Sars, en vänskap som varade
livet ut och utmärkte sig för stor samstämmighet i politiska
åsikter, vilket icke alltid var fallet med de övriga vännerna,
om också vänskapen även med dem varade. Kring
Björnson och Sars slöt sig genast en liten krets av glada
studenter med Björnson som medelpunkt.
Doktor Lindseth ger i ett otryckt manuskript1 livliga
skildringar från den tid då han och Björnson bodde
tillsammans. De hade beslutat att slå sig ihop om ett billigt
och trevligt rum, som skulle ligga i en bra stadsdel och
ej vara vindsrum. Strålande kommer så Björnson och har
funnit det eftersökta. De vandra dit. Det var icke ett, men
två högst originella rum. »Er her ikke deiligt?» utropade
han. Det ena hade takfönster. »Gjennem det kan maanen
skinne saa deilig», menade han. Det andra var så smalt
att man med utsträckta armar nådde väggen på båda sidor.
»Sig at her er deiligt 1» upprepade han.
De fattiga studenterna slogo sig ner där och funno sig
rätt väl. Som regel var det fullt hus om kvällarna i den
lilla dubbletten och kamraterna trakterades då med en pipa
tobak och samspråk. Något mer tillät ej ekonomien.
Björnson hade en liten månadspenning av sin far. Kassan
var gemensam och förvarades i en stövel. Men fadern hade
gjort till villkor att sonen skulle läsa på examen.
Föräldrarnas innersta hopp var nämligen att få se sonen som
präst. Det gällde således att pina sig med examensläsning.
Hans lärdare kamrater ville nu hjälpa honom med
naturvetenskapen och matematiken, som var benigast, men
mitt i ett matematiskt bevis for han upp och skrek: »Nei
jeg vil ikke mere! Du gode Gud, hvad skal dette være
godt for! Du gjer mig gal!» Eller också kunde han råka i
extas över växternas cellbyggnad och prata om det
»vidunderlige» i den och i hela skapelsen — något som alls
inte hörde till ämnet.
1 Chr. Collin, Björnstjerne Björnson I, s. 165—187.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
