Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
BJÖRNSTJERNE BJÖRNSON
salongen på signal av Björnson medels en lång, skotsk
vallarlur. Det blev ett förfärligt oväsen och kom t. o. m.
till handgemäng. Björnson blev häftigt anfallen, men slutet
blev att han följdes hem i procession under jubel och
sång.
Allt s. k. »fint folk», som för övrigt verkligen besatt en
mycket fin bildning, råkade i uppror över ett sådant
helgerån som att vissla ut danska skådespelare. Det var ju att
vissla ut bildningen, ansåg stadens byråkratiska pluralitet,
som levde på dansk bildning. Christianiaposten skrev att
det bara var folk som landet skulle rodna över som hade
deltagit i demonstrationen.
Det såg ut som om Björnson hade hela övermakten mot
sig. Att bryta igenom denna mur var ingen småsak. Det
ville till jättekrafter, och dem ägde han. I artiklar, som
han skriver om nätterna, klarlägger han saken, och vinner
gehör.
Jonas Lie säger: »Björnsons kamp var et led i et
nationalt opbrud, et forsog paa at komme videre» .. . »Han var
langt forud for os andre i strategien. Han var viss paa at
det vilde bære frem. Vi andre trodde undertiden at det vilde
gaa pokker i vold. Men vi trodde paa ham. Vi dannede en
liden menighed.»
Samma dag som teaterslaget n:r 2 utkämpades stod en
artikel i Morgenbladet av Björnson »Pibernes Program»,
vari han yttrar: »I hovedstaden for egaar den störste
brydning mellem det fremmede og vort eget, og hovedstaden
virker mest bestemmende indad. Den har en stor kamp
og et stort ansvar... Vi er taknemlige mod de tildels
sjeldne kunstnere, som har midlertidlig opretholdt et
fremmed theater hos os ... Men nye fremmede, bestandig nye ...
det er at haane os. Dog ikke os, nei en magt som staar
over os alle: vort fælles fædreland... Vi beklager den
månd, som nu atter skulde gjöre sine læreaar hos os. Det
var ikke ham vi mente; vi ensker ham alt held, kun ikke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
