Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
BJÖRNSTJERNE BJÖRNSON
En dansk, N. Wille, säger om denna klubb: »Mest
befrugtende var imidlertid Samlivet med den norske Digter.
Var der blandt de andre adskillige flinke Folk og enkelte
Helte — han var i de ungdommelige Medlemmers Øine
mere end en Helt — han stod aandelig talt som en
Kjæmpe i Mængdens låve Flok. Han overvældede Tilhørerne
med sin Veltalenhed, forbausede dem ved det nye i sine
Synsmaader og Idéer, saavelsom i de Former han iklædte
dem.»
Sophus Schandorph skriver också »det var Björnson, på
hvem alles øine hvilede... Han stod i sin feireste
ungdoms løfterige naturkraft; han var fuld af tro paa sig selv,
kunde godt være stolt og anmassende men oftere fængslende
og dragende til sig. Hans tanker skabte sig en veltalende,
en betagende form; hvad han end talte om, formede det
sig til poesi.»
Björnson uppläste för sina vänner Mellem Slagene som
en slags ersättning för att han ännu icke fått upp stycket
på scenen, inte ens i Kristiania eller Bergen, där dock hans
vän Ibsen var den dirigerande.
Sina studier av tysk och dansk litteratur och även
isländska sagor bedrev han flitigt. Samtidigt skrev han på
en gång nutidsberättelsen Synnøve Solbakken nästan färdig,
och påbörjade forntidsdramat Halte-Hulda på jambisk vers,
och lade därjämte planen till berättelsen Arne och dramat
Sigurd Slembe. Detta allt på något över ett halvt år.
Björnson skriver 1880 om sina dubbla förstlingsverk:
»Jeg begyndte inden sagaens og bondens ring, idet jeg lod
den ene belyse den anden, hvilket den gang var nyt.» Han
lyckades visa det obrutna sammanhanget i karaktärsdrag
mellan det urgamla och det unga Norge. Han hade funnit
gemensamheten i stam och art hos forntidens och nutidens
norrmän, samma människotyper i sagan som i Romsdalens
bönder.
Collin visar sammanhanget i denna egendomliga parallell-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
