Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTA STORA UNIONSSTRIDEN
47
att; ej blanda sig i Norges enskilda angelägenheter. Adolf
l/rdin1 talar i sin politiska debutartikel samma språk. Sju
Hvonska tidningar, med Aftonbladet i spetsen, talade Norges
Hiik, men en storm av ovilja mot Norge hade rest sig och
dot uttalades öppet att Norge skulle betraktas som en svensk
provins.
Björnsons harm och sorg växte allt eftersom de svenska
angreppen blevo mer och mer utmanande. Mot dessa sätter
Hj örnson upp en stolt, norsk självhävdelse i en rad artiklar
Horn tala rent ut. Björnson utformade sitt program för norsk
IVamtidspolitik klart: »Foreningen kjær, men
Selvstændigheden kjærere.» Och han förklarar att huvudregeln i norsk
politik skulle bli: för varje steg Sverige tar mot vår
självständighet för att få föreningen fastare, viker denna ett
Hteg tillbaka. Denna regel skulle norrmän lära sig utantill
och upprepa för varandra tills den bleve nationalmedvetande.
Striden hade klargjort att Norge kämpade för sin
självständighet som suverän ståt medan Sveriges strid gällde
att vinna överhöghet över Norge.
Björnson hade i Aftenbladet använt skarpare och:
modigare ord än någon annan tidning, och hans uppträdande,
som de försiktiga och rädda fruktade kunde reta och hetsa
svenskarna till krig, väckte så mycken ovilja, att han i
januari 1860 förjagades från redaktörsplatsen och rent av
lod förföljelse.
Man var även rasande på honom för att han hade
kraftigt stött en strax efter stortingets sammanträde bildad
reformförening, ett försök av Johan Sverdrup2 att organisera
de liberaldemokratiska elementen i stortinget till ett parti
och förena dem till planmässigt samarbete. Några och
trettio stortingsmän slöto sig genast till, och föreningen lade
grunden till det stora liberala reformpartiet.
Förgäves försökte Björnson övertyga folk om att reform-
1 Jfr Verdandis s.måskr. n:r 100: Adolf Hedin av Valfrid Spångberg.
2 Senare statsminister.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
