Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man förstår av denna utförliga beskrivning, att denna
omväxling i dagens tråkiga enahanda utgjorde något
väsentligt för barnen, en om också aldrig så liten förbindelse med
den yttre världen dit man nyfiket längtade.
Den första utflyttningen till Årsta midsommartiden brände
sig in i barnens minne. Det slottslika huset med sitt
utbyggda torn, sina höga fönster med helt små blyinfattade
rutor, den avfallna rappningen på murarna, den stora genom
tre våningar välvda förstugan med höga stenpelare och
dubbla trappuppgångar, allt detta var ju märkvärdigt nog.
Men underbarast av allt var det att få springa ute och
leka, höra fåglarna sjunga, plocka blommor och njuta av
en efterlängtad frihet.
Att friheten inte heller här var så överdrivet stor finner
man i skildringen av barnens besök i prästgården med Bonne
Amie. På den lilla gården lågo fyra lyckliga barn och
grävde med träslevar i en stor sandhög och gjorde gångar
och rabatter. Flickorna blevo förtjusta att få delta i något
så roligt, men detta nöje bestods blott denna enda gång
och aldrig mer.
I den övre våningen på Årsta låg en väldig sal med
tjocka murar och grova ekbjälkar i taket, nio och en
halv alnar höga fönster och en öppen jättespis. Varje steg
man tog på parkettgolvet gav eko, och vinden musicerade
ständigt mellan de små löst infattade rutorna. Barnen tordes
inte gå upp dit ensamma, och det var heller inte tillåtet.
På hösten skedde inflyttningen till staden, och det
vanliga livet började igen. Till vinterns vedermödor hörde
även, att flickorna skulle gå barhalsade och bararmade i
de stora, illa uppvärmda rummen, som enligt den tidens
sed saknade dubbelfönster. Det var därför ingenting
ovanligt att fönsterna voro så överdragna av is, att man inte
kunde se ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
