Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
FREDRIKA BREMER
henne. Nu ville hon snart få höra ett offentligt
religionstal till mannen. Då skulle kvinnan ha biskopen att tacka
för ökad sällhet o. s. v. Men denna predikan uteblev.
Tegnér hade däremot funnit Wallins predikan
förträfflig, men medgav, att den »på ett par ställen ej var fullt
sann». Men han ansåg att Wallin haft fullkomligt rätt i
att »ivra för religiositet hos fruntimren, ty om den ej
finnes där — så är allt förlorat». »Från världen, från
irrvägarna, från bullret och vimlet kommer slutligen alltid
en man åter till sin hustru och sina barn. Finner han
hos dem ej religion, blir han för alltid främmande därför.»
Fredrika var ej vidare belåten med denna fördelning
av kvinnors och mäns plikter. Den väckte mycket
huvudbry hos henne, säger hon. Bland övriga timade
händelser berättar hon för systern, att en man, som avvaktat
befordran till högre tjänst, »för att göra sista försöket»,
nu hade skrivit till fadern och anhållit om hennes hand.
Hon bad fadern avslå tillbudet, men medgav, att ifall
man ämnar inträda i det äkta ståndet, kunde det nog
vara klokare att ta mannen i fråga än många med större
förmåner. Hon ber dock att med »litanians alla plågor vara
bevarad därifrån».
Fredrika lever en tid i ensamhet på Årsta med den
muntra Agathe, som är som »vinden och livet» för dem,
och njuter av sitt liv, men när hon lägger sitt huvud till
vila på kvällen har hon samvetskval vid tanken på syster
Hedda i staden, som vakar varannan natt hos fadern.
»Det är märkvärdigt, med vilken tung hand tiden fört
oss igenom våra ungdomsår», skriver hon till systern. »Vi
nalkas bägge 30 år och vilka njutningar ha vi ännu haft,
ehuru bägge så utrustade... att njuta och skänka
njutning. Huru litet ha vi kunnat verka fastän begåvade med
så mycken kraft och håg till nyttig och välgörande
verksamhet över dessa två sista år,.. vill jag likväl ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
