Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIKA BREMER
39
Antagligen var det gubbarnas större vetande och rikare
livserfarenhet som var det tilldragande för henne.
Emellertid tyckes det som om hon motstod deras, så väl som
de yngres, frierier utan alltför stor tvekan. Men ganska
påkostande var det tydligen att ge Böklin ett nej, ty hos
honom hade hon allt vad hennes själ kunde begära.
Hennes brev till honom ge oss den klaraste inblick i
hennes innersta tanke- och känsloliv. Dessa brev ge en
bild av obeskrivlig renhet, ädelhet och människokärlek och
av en ständigt sökande, rastlös ande i ständig rörelse
framåt.
Ofta gripes hon av religiösa och filosofiska grubblerier,
läser och studerar otroligt mycket i sådana ämnen, men
upptar aldrig något i blindo. Hon tänkte fritt, obunden
av all auktoritetstro. Inte ens Böklins uppfattning tar hon
för gott. Den måste först självständigt bli hennes egen,
innan hon litar på den. Ofta förkastar hon hans mening
och säger honom det rent ut. Böklin säger att Fr. Bremer
framför allt var angelägen om att »fullt och självständigt
tillägna sig den själaspis som räcktes henne, och städse
betänkt på att göra den fruktbar för sig och andra».
Hon skriver till Böklin »... kasta fritt... ut den
mångartade säden i den mottagande jorden... Jag är mera
fast och självständig, än ni kanske tror. Mitt förstånd är
oupplyst i mycket, men vissa sanningar har jag som sådana
... omfattat med en sådan styrka, att jag själv i dem
fattat rot. Jag tvivlar, jag frågar... men den tron: Gud
är, En gång skall allt- bli gott, allt klart, Vi skola se
sanningen ansikte mot ansikte! — rubbas ej. Den är min
livskällas friska åder, som evigt åter och åter ung och
kraftfull springer upp för var gång som stormen eller
regnbäcken ha fört grus och stenar däröver... Min egen
väg måste jag gå, men för att gå den väl, säkert och
raskt behöver jag* låna eld för att lysa och värma mig,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
