Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44.
FREDRIKA BREMER
dagen för sitt bröllop och först efter ett långt uppehåll
i korrespondensen i förbigående nämner, att han nu är
gift. Hon blir sårad och förtvivlad över detta och fruktar
att mista hans vänskap, det dyrbaraste hon ägde »... ditt
liv och din sällhet äro mig dyrbarare än jag kan säga»,
skriver hon.
Vad nu orsaken var till denna förtegenhet, så
återknöts vänskapen med oförminskad styrka och utan varje
avbräck för framtiden. Han svarade henne genast: »Kunde
jag umgås med dig... såsom med andra människor, så
hade du oftare brev ifrån mig, men nu har du i min
själ ditt eget kapell, och när jag stiger dit in, så älskar
jag lugn och andakt, och sådant kommer tyvärr sällan på
min lott, men tror du därför att jag tänker kallt för dig,
så gör du mig i sanning orätt, därom skall min egen
Karolina övertyga dig, om hon en gång får se och
tala med dig.»
Den korta misshälligheten berodde antagligen på
olikheten i de båda vännernas natur, varom Fr. Bremer talar.
Hon säger: »Mig skapade Gud elastisk till själ och kropp...
alltid och åter är det något i mig som spänner sig ånyo,
som springer upp och lever och älskar och njuter.» En
annan gång skriver hon till honom: »Mitt luftiga väsen vill
kanske ej rota sig, det gungar av vågor, det lyses av
blixtar, och så blir det väl till natten kommer... Naturen
gjorde mig så. Håll av mig sådan jag är... och låt mig
vila stilla vid din större kraft, ditt klarare väsen.» Hon ber
honom: »Var ej långt ifrån mig, du min andes öga.»
Böklins hustru fick med tiden en stor plats i vännen
Fredrikas hjärta. Och fru Böklin tyckes ha varit
välsignat fri från svartsjuka. Hon delade sin mans beundran,
och uppkallade sitt första barn efter husets vän. Och
Böklin sänder Fredrika en hårlock av det nyfödda barnet.
Böklins äktenskap och hem var lyckligt, att döma av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
