Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
 << prev. page << föreg. sida <<      >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIKA   BREMER
73
alltid funnits hos henne, bröt nu fram till beslutet att resa
dit. På vägen ut hösten 1848 vill hon göra ett efterlängtat
besök i Köpinge prästgård hos vännen Böklin. Hon ber
att få bli mottagen som en syster, som vill dela deras
vardagsliv, och säger: »Jag tror ej, att det finnes någon,
som har mindre behov av vad man kallar lyx än jag, och
mera ringaktning för livets överflödigheter ... Ett litet eget
rum, där jag kan vara ostörd, så enkelt möblerat som
möjligt, är vad jag älskar och önskar.»
Hon gläder sig att få läsa och tänka tillsammans med
sin vän och att med honom och hans hustru som sina
gäster få besöka Danmark .
Hur stort värde Böklin å sin sida satte på ett besök av
Fr. Bremer, förstår man när man erfar, att när ritningen
till det nya prästgårdsbygget gjordes, så inreddes ett rum
bredvid hans bibliotek enkom åt Fredrika. Det kallades
»Fredrikas rum», och fick aldrig begagnas annat än av
Fredrika, fastän hon så sällan kom dit.
Böklins adjunkt säger, att när Fredrika kom »fick hela
tillvarelsen i prästgården en lyftning så hög, som tankarnas
och känslornas spännkraft tålde». Och han prisar hennes
»okonstlade och behagliga  umgängelse».
Efter en månads besök i Köpinge följdes de båda
vännerna till Köpenhamn, där den ryktbara författarinnan snart
var införlivad med den lärda och vittra världen, där hon
introducerades av H. C. Andersen med vilken hon sedan
länge stått i vänskaplig korrespondens.
Oehlenschläger uppsöker henne och fysikern
Ö r s t e d kommer och talar ingående om sina
naturvetenskapliga skrifter, och skriver senare till hsnne, att hannes
tvivel och invändningar hade tvingat honom att underkasta
sina tankar om olyckorna, smärtan, det fula ett förnyat
övervägande och behandling i nya riktningar. Deras samtal
verkade befruktande på honom,  säger  han.   Och  Fr.  Bremer
 << prev. page << föreg. sida <<      >> nästa sida >> next page >>