Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIKA BREMER
Öl
tressera henne högeligen. Den socialistiska rörelsen i
England finner hon vila på säker grund. Nu gör London ett
helt annat intryck på henne. Staden är full av folk från
alla länder, som bese en världsutställning.
Även här finner -hon gästfria hem och uppsökes av
utländska ryktbarheter från skilda håll. Hon gör även besök
på landet, där hon på nära håll studerar lantbefolkningens
liv. Och hon får många vänner, med vilka hon sedan
brevväxlar, bland dem de berömda romanförfattarna
Charles Kingsley och mrs Elizabeth Gaskell.
Nu far hon hem på senhösten 1851. Vid hemkomsten
träffas hon oväntat av den stora sorgen att ha förlorat
sin syster Agathe, »henne som hon älskade mest av alla
på jorden», »sången och solen i hemmet». Hon blir djupt
nedslagen och känner i det hela som vore det något dött
i Sverige. »Kölden och naturens armod äro dock hämmande
krafter, som knappt kunna övervinnas!» skriver hon.
Men hon skymtar även i Sverige en början till
arbetare-organisation — »nog till att begynna grundlaget till
självstyrelse inom dessa klasser», och säger att »svensken måste
utveckla sig med andra folk och i levande samband med
dessa», om det ej skall bli en enstöring i ett
sammanfallande hus. Hon begär ej, att Sverige skall ha Englands
och Amerikas allmänna anda och liv, men vill att det
skall kunna tävla med Danmark och Norge och ej stå
längst tillbaka av systerrikena på »det mänskliga
fortskridandets väg... Men — bättre tider skola komma även
för oss», tillägger hon.
Hade hon ej haft sina rika minnen från Västerlandet
och sitt stora hopp för mänsklighetens utveckling, så hade
denna tid hemma varit henne svår att uthärda, skriver hon
nästa år till Böklin. Hön har visserligen funnit många
förbättringar i Sverige i mindre ting, men intet stort gemen-
C. — Verdandis småskrifter 260,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
