Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
FREDRIKA BREMER
för sin sista teckning ur vardagslivet, romanen Aurora,
som skulle »förhålla sig till de föregående som tornet till
kyrkan». Hon beslöt därför att anta anbudet att tillbringa
sommaren på Årsta, och mottogs i juli 1864 av
Årsta-ägarens vänliga familj.
Hon fick till sin disposition övre våningen, som stod
bibehållen i sitt gamla skick, och allt gjordes för hennes
trevnad och glädje. Hon hade en hop ungdom omkring sig,
som fattade tillgivenhet för henne. Hon spelade till deras
livliga danser och var road av deras muntra lekar.
Hon hade fruktat att finna allt förändrat i det gamla
barndomshemmet och att mötas av sina många sorgliga
minnen, men hon skriver till Böklin: »Det var med en
slags förvåning jag återfann mig här och kände
ungdomsliv och kraft i intryck och tankar som goda änglar komna
till mig, kände mig bliva ung på nytt... Jag kan icke säga
dig, hur lycklig jag känt mig i mitt gamla hem.»
Nu bestämde hon sig för att nästa vår flytta till Årsta
för alltid: »Jag behöver ro att avsluta mitt sista arbete,
och sedan skall det bli gott att få dö på mitt gamla
Årsta», sade hon till sin vän »Esseide», fru Sophie
Adlersparre.
Hon önskar att genom sin sista bok kunna »tända en
fyr, dit stormdrivna seglare skola kunna vända sina ögon
under de nattliga stormar, som nu resa sig från alla håll
och rycka bort gamla sjömärken och fördunkla gamla
vägar». Boken skulle bli hennes »litterära testamente till
Sveriges kvinnor». Men först sysslade hon med ett
sammandrag för barn av Livet i Gamla världen, kallat
Liten pilgrims resa idet heliga landet, som
utkom till julen.
Hon njuter av att i sitt forna hem »sitta vid elden och
spinna»: »Huru lätt tiden löper, medan tråden löper mellan
fingrarna och hjulet surrar sin entoniga sång, och tankarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
