- Project Runeberg -  Pionjärer / Henry Dunant ; En mänsklighetens välgörare /
10

(1930) Author: Ann Margret Holmgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Slaget vid Solferino

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Segern blev alltså Italiens —. Men vilken dyrköpt seger.
Solen gick ned över ett slagfält fullkomligt översållat av
mer än 40 000 dödade och sårade[1], liggande huller om buller
med sårade och döda hästar.

Den mycket ringa militäriska sjukvårdshjälp som fanns
att tillgå var absolut otillräcklig. De friska soldaterna voro
utmattade av striden liksom av en förtärande hunger och
törst och förmådde ingenting göra till sina kamraters hjälp.
I tre dagar lågo massor av sårade och döende eller döda
människor och djur på fältet under en glödande sol och i
rykande dammoln. Och det tog åtta dagar innan alla sårade
som då ännu voro vid liv voro upptagna från sitt
fasansfulla läge.

Med nästan övermänsklig ansträngning arbetade Henry
Dunant till mer än välkommen hjälp för de arma, outröttligt
strävande läkarna. Han organiserade en hjälptrupp av byns
invånare, mest kvinnor, och lyckades med ivriga böner,
locka till sig även några turister och tidningsmän till hjälp.
Somliga av dessa uthärdade inte att se eländet utan måste
bege sig därifrån.

De lombardiska bondkvinnorna, som först blevo förvånade
över att se Dunant behandla fiendens sårade med samma
ömhet som de allierades, blevo gripna av hans
människokärlek och följde hans exempel. När deras mindre känsliga
män förebrådde dem detta, bredde en bondkvinna ut armarna
över de sjuka och sade: »Tutti fratelli» — Alla äro bröder.
Så helt hade hon och de övriga hjälparinnorna besjälats av
Dunants anda.

Dessa två ord gåvo det rätta anslaget och hade kraftig
verkan varhelst de sedermera spredos. Dunant själv använde
dem ständigt som motto för vården av sårade i fält. »Heder
åt Castigliones medlidsamma kvinnor och unga flickor»,
skriver han.


[1] Även en svensk officer, sedermera generalmajoren John
Lilliehöök,
sårades i striden i fransk tjänst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:19:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pionjarer/dunant/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free