Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Slaget vid Solferino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eljest hade kraft att alls röra sig knappt hade plats att vända
sig. Valven i domkyrkan »Chiesa Maggiore» genljödo av
svordomar, hädelser och skrik som inga ord förmå beskriva,
säger Dunant. Utanför kyrkan breddes också ut halm till
bäddar på gatan.
Hit buro kvinnorna friskt vatten, varmed de sjuka läskades.
De gåvo också vänlig uppmuntran åt de sårade, varigenom
deras livsmod återvaknade.
Dunant vandrade som en ljusets ängel emellan de sjuka.
De kallade honom »den vite mannen». Han gick nämligen
i vita kläder på grund av hettan. Deras ögon följde honom
var han gick fram, tröstande och lindrande kvalen så långt
det stod i hans förmåga. På lasaretten höjdes glädjerop när
han kom.
Under dessa upplevelser föddes hos Dunant tanken på
en frivillig hjälpkår för sjukvård i fält. Naturligtvis var då
under dylika omständigheter ingen tid att utforma en sådan
tanke. Men han säger själv att där väcktes likaså den
första om ock oklara tanken på nödvändigheten och
möjligheten att få de sårade och deras vårdare förklarade neutrala.
Och han föresatte sig att inte ge sig någon ro förrän folken
hade kommit överens om vissa bestämmelser rörande sårade
krigares beskydd och vård.
Tre år därefter, hösten 1862, utgav Henry Dunant den nu
världsbekanta boken »Un souvenir de Solferino» — Ett
minne från Solferino. Han gjorde det fastän hans närmaste
först betraktade hans idéer som rena utopier och betvivlade
deras utförbarhet.
Boken verkade som man vet en fullkomlig revolution i
tänkesätten och i behandlingen av krigssårade över hela vida
världen. Författaren lyckades nämligen att genom sin
övertygande kraft och hela sitt varma och medlidsamma hjärtas
känsla väcka och beveka sin samtid till större barmhärtighet
mot sårade i fält. Aldrig har väl en bok av så allvarlig art
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
