Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Slaget vid Solferino - III. Genèvekommissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagen efter att ha läst boken att den tjänat friheten och
mänskligheten. I Journal des Goncourt 8 juni 1863 säges att
man slutar denna bok med förbannelse över krig.
Nästan alla regenter och furstar i Europa uttryckte sina
sympatier för Dunant och hans idé och överhopade honom
med ordensutmärkelser. Bland de allra första som livligt
uppskattade och uppmuntrade Dunant att fortsätta voro
storfurstinnan Helena Paulowna av Ryssland och prinsessan
Charlotte av Würtemberg. Båda hade genast förstått att
Dunants strävanden hade långt större räckvidd än blott att få
frivillig vård av sårade krigare till stånd.
Men allt detta, hur glädjande det än var för Dunant, var
dock inte nog för att till fullo föra fram saken. Den hade
kanske, åtminstone för en lång tid framåt, stannat, om inte
dådkraftiga män i Dunants fädernestad med stor värme
hade tagit sig an den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>