Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Genèvekommissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inträda i en hjälpförening sådan som den av Dunant
föreslagna.
Det farligaste motståndet kom från krigsministern,
marskalken greve Randon. Han yttrade: »Vad behöver de här
civila blanda sig i saker som inte angår dem?» Han ansåg
att boken, som var skriven av en främling, var riktad mot
Frankrike och var en förolämpning mot dess armé.
Detta bedrövade Dunant djupt som visste vilken
samvetsgrann omsorg han hade nedlagt på alt vara fullt opartisk.
Han hade påvisat bristerna i samtliga arméer utan avseende
på nationalitet, så rättvist han förmått. Han älskade
Frankrike och hade den största aktning för dess armé.
Emellertid gav greve Randon framdeles sitt fulla
erkännande åt Dunants verk och antog till och med
hederspresidenttiteln i hjälpföreningen för sårade militärer. Marskalk
Randons maka hade däremot allt ifrån början fattat varmt
intresse för saken och gagnat den.
Generalstabschefen var också en ilsken motståndare och
vägrade att ställa sig som beskyddare av hjälpföreningen.
Han ville inte veta av någon barmhärtighet mot fiender. Han
beklagade att den tid var förbi då man brände städer, dödade
sårade o. s. v.
Den katolska Parissocieteten visade först en viss misstro,
men övergick snart till ett hängivet samarbete med Dunant
när det blev klart ådagalagt att han, fastän själv protestant,
inte fäste sig vid människors olika trosbekännelse.
Kardinal Langémieux uttalade om Dunant att han var
»en stor mänsklighetens välgörare som i ett beundransvärt
verk har efterlämnat ett namn som Vår Herre skall ära
redan här nere».
Genom general Dufour som hade varit kejsar Napoleons
lärare vid militärskolan i Thun var kejsaren väl underrättad
om allt som rörde Dunants idéer. Oberoende av sin
krigsminister med flera omgivandes skarpa ogillande lovade
kejsaren att Frankrike skulle bli representerat på konferensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
