- Project Runeberg -  Pionjärer / Henry Dunant ; En mänsklighetens välgörare /
52

(1930) Author: Ann Margret Holmgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Efter fullbordat verk - IX. Gömd och glömd och återfunnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Huruvida diverse nuvarande föreningar i denna riktning
ursprungligen uppstått som följd av Dunants uttalade tankar
är ovisst men ingalunda omöjligt.

IX. Gömd och glömd och återfunnen.



                                “Han är en stor mänsklighetens

                                välgörare som i ett beundransvärt verk

                                har efterlämnat ett namn som Vår

                                Herre skall ära redan här nere.“

                                                        Kardinal Langémieux.

Det är nästan ofattligt hur den ädle och allt uppoffrande
Henry Dunant, som stått på höjden av berömmelse och
blivit hedrad och ärad som en storhet, plötsligen kunde bli
övergiven och glömd. Men så skedde.

Dunant hade offrat det mesta av sin förmögenhet på sitt
livsverk. Det lilla som var kvar var dock nog för honom
med hans enkla vanor att livnära sig på. Genom att oförsiktigt
och alltför godtroget anförtro sina pengar åt en ovärdig
person, som bedrog honom, förlorade han alltsammans och
vad som för honom kändes ännu bittrare, vållade därigenom
förluster för andra, för vilka han gärna hade givit sitt blod
om han därmed kunnat skydda dem för skada, skriver han
i sina Minnen.

I mer än tjugu år levde Dunant i det största armod. I
fyra år bodde han i Paris vid en bakgata där han både
svalt och frös. Han berättar enkelt och rörande hur han
där upplevde det elände som han läst om i romaner men
trott vara fantasifoster. Han skriver: Ȁven jag har, sedan
olyckan brutit in över mig, fört det mest anspråkslösa liv
under umbäranden av alla slag, även jag har hört till dem
som på gatan förtära sitt lilla bröd i små bitar, gömda i
fickan, och som svärta upp sina kläder med litet bläck och
hjälpa upp sin skjortkrage med krita, stoppa papper i den
utslitna hatten som blivit för stor och gå med skor som
vattnet rinner ut och in i.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:19:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pionjarer/dunant/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free