Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedlighetens höjande, är mer än märkvärdigt. Om
staten än icke har rättighet, annat än i vissa fall, att
lagstifta mot den enskildes frihet att öfverträda sedelagen,
så har dock samhället den moraliska pligten att inom
sitt område söka göra sedelagens bud allmänt gällande
på den enda väg, hvarpå detta kan och bör ske,
nämligen frivillighetens. Men detta kan icke gå till på
annat vis, än att hvarje sedlig samhällsmedlem i detta
stycke gör sin pligt. Och denna bjuder honom att efter
sedelagen inrätta icke blott sitt eget personliga lif, utan
också sitt farqiljelif och umgängeslif och dervid icke
hafva något anseende till personen. Handlade man efter
denna regel, då skulle tonen och andan blifva en annan
inom vårt samhälle, än den, som nu råder. Ty många,
många, som nu ryckas med af den dåliga tonen och
andan, skulle då sjelfmant åtminstone så småningom,
öfverlemna sig åt inflytelsen af den goda.
Jag tänker här särskildt på de unga. Icke är det
underligt, att religion och moral för dem blifva blott en död
bokstaf, när de se, huru i deras egna hem och i de bästa
kretsar menniskor, som lefva osedligt, gerna ses, bjudas
och välkomnas såsom gäster, lika väl som att de i det
allmänna åtnjuta aktning, äras och hyllas. Hur kommer det
till, att så allmänt icke blott den ärbara, utan äfven den
för sedligheten nitälskande qvinnan låter sig beherskas
och förlamas af detta bedröfliga vaneförhållande?
Hvar-före reser hon sig icke upp, isynnerhet om hon är
husmoder, till ädel strid mot detta onda? För icke länge sedan
har på ett närgående sätt en uppmaning i denna riktning
stälts till henne i den förut omnämnda broschyren »Våra
barns faror> af C. J. Frank. Skola sådana röster få
ohörsammade förklinga? Man må känna sig aldrig så
mycket upprörd öfver prostitutionen, man må skrifva eller
tala aldrig så varmt om dess upphäfvande, eller man
må med aldrig så varm öfvertygelse gifva sitt bifall åt
dem som skrifva och tala, man må offra tid, penningar
och krafter på att bekämpa det onda — öppnar man
dock under allt detta sina hem för sådana män, sona
genom sitt lefnadssätt gifva näring åt detta onda, då är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
