Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men de heta icke desto mindre
Yg& och Dsolå.
— You may think you are smart,
utbrast mr Johnson. Men — I tell you,
hvad ni fätt lära 1 era skolor, that
don’t go in America. Jag har lefvat
här femton är och ingen spoling, som
inte är torr bakom öronen, behöfver
försöka lära mig något. I tell you that
right here. De må heta Pit for all I
carc hos er, men hos oss i Amerika
heta de Huugo och Sola, och du är
ingenting annat än en greenhorn och
knappast det ännu, young man!
Dermed lemnade han Helge och
denne var åter ensam.
Tänkte Helge Norgren nu på, att han
allt mera närmade sig Amerika, eller
kände han sig bara retad öfver mr
Johnson?
Då han plötsligt såg sig omkring,
varseblef han ett fint leende från ett
vackert flickansigte. Hon — en ung
dam som han icke sett förr — hade,
der hon satt helt nära, hört det dumma
meningsutbytet om en bagatell. Deras
blickar möttes, innan hon hann glfva
sina vackra, leende ögon en annan
rigtning.
När sådana sympatiblickar vexlas
mellan ungt folk af olika kön, leder
det vanligen till snar bekantskap,
äf-ven 1 den mest stela och konventionella
omglfning. Så mycket lättare ombord
å en emigrantångare ute på det fria
hafvet.
Hon hette Linnea — Linnea
Svanberg. Hon reste i sällskap med en
bekant familj från hemorten och hade
fribiljett från en äldre bror, som var
gift och bosatt i Chicago. Nyligen
föräldralös skulle hon ut i verlden, den
nya verlden. Kanske kunde hon bli
bra gift der, mente slägtingarne. Att
göra ett godt parti i hemorten var hon
för fattig till, tänkte de. Hvad Linnea
sjelf beträffar, så tänkte hon icke ett
ögonblick på det ena eller det andra.
Det fans lifslust och lefnadsglädje i
hennes välformade barm. Hon tyckte
att llfvet var skönt och kände sig som
en fogel som nyss börjat flyga. Hon
skulle nog finna lyckan der borta i
Amerika, trodde hon. Det var blott
de onda som ej blefvo lyckliga i lifvet.
Det dröjde icke länge, förrän Helge
och Linnea öppet och entusiastiskt —
ehuru de voro af det tillbakadragna
slaget båda två — talade om det nya
lifvet, som nu, märkvärdigt nog,
hägrade skönare än någonsin. De
skapade tankeverldar som två barn.
Det är förvånande, hur mycken
poesi det finnes i menn iskor, blott de
rätta komma tillsammans och locka fram
den ur hvarandra.
Aftonsolen sjönk ned i hafvet och
förgylde molnen som skockat sig i
vester. Och rakt mot denna bländande
glans styrde ångaren med Helge
Norgren och fröken Linnea...
Ett par dagars stormigt väder med
hög sjö och regnbyar gjorde slut på
däcklifvet och bekantandet bland
ut-vandrarne. Högst få af dem visade
sig och då några kommo upp, voro de
hvar för sig upptagna med sig sjelfva.
Två af dem kunde stå vid relingen, så
deras armbågar stötte vid hvarandra.
Men de vexlade icke ett ord Då dörren
för nedgången till förrummet
öppnades, trängde sig stundom några
dallrande toner från ett dragBpel upp och
blandade sig med stormens dån och
hafsbruset. Helge Norgren låg
fram-stupa i sin “bunk” och egnade icke en
tanke åt fröken Linnea. Signe Svärd
i de ogifta qvinnornas af del ning
framstötte ett par gånger ett qvidande
“Sven”, men det var också allt De
flesta af utvandrame voro i samma belä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
