Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
främlinoeleoionen.
Karl Axelson skref hem till sina
anhöriga i Sverige. Och d& dessa fingo
läsa, att han “nu fått arbete på en
bank”, gladdes de goda menniskorna
öfver hans framgång — pä samma
gäng de gjorde sig föreställningar som
icke öfverensstämde med verkligheten.
De hade naturligtvis Ingen aning om
att Karl smittats af den amerikanska
galghumorn, hvilken angriper den
svenske Invandraren tganska snart och
i mänga fall hindrar frän förtviflan,
vansinne och sjelfmord.
En del af Karls anhöriga föres tälde
sig att han satt och räknade pengar;
andra åter trodde, att här i landet
användes, i stället för pregladt mynt och
sedlar, guldsand och att det tillhörde
Karls sysselsättning att emellanåt
skyffla sådan.
Dessa senare kommo sanningen
närmast. Det fattades bara att i den sand,
som han skyfflade, icke fans det
minsta guldkorn.
“Banken” var en j em vägsbank, eller
som det pä stället hette — en “dump”.
I det “största jernvägsnätet på
jorden” knytas ständigt nya maskor eller
lagas gamla. Och detta arbete är
nästan det enda som finnes att få för
många af de nyligen invandrade
—särskild t för dem, som i gamla landet
för-spilt sin tid med att inhemta
kunskaper, andra än praktiskt användbara (1
penningar lätt omsatta)
specialkunskaper. De äro enkom danade till
“rall-busar” i Amerika.
Det var derför alldeles i sin ordning
att Karl Axelson efter en tids förlopp
— en så lång tid som reskassan räckte
— skulle befinna sig i en
“railroad-camp”. Det var nästan ett oundvikligt
öde. Men att denna skulle vara
belägen på norra Michigans skogbevuxna
halfö var kanske en slump.
I sällskap med ett fyrtiotal andra
af olika nationalitet och olika stadier
af svält och trasighet hade han blifvlt
utskeppad från ett svenskt
arbetskon-tor 1 Chicago. Det lilla fickuret han
fått på sin konfirmationsdag
inbringade honom jemt de två dollars, som
ar-betskontoret fordrade I arvode.
Resan till platsen var fri. Men vid
framkomsten till det ställe, der den
nya banlinien förenade sig med den
gamla, fingo de veta, att den “camp”,
till hvilken de voro utsända, var
belägen ungefär tolf mil derlfrån. Med si-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
