Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
son, en make, en fader, en bror eller en
trolofvad, fäste sig vid Erik Bergs
namn, ty han, den svenske
immigranten om också amerikansk medborgare,
var åt ingen i Amerika son, make, far,
bror eller trolofvad.
Hvad hade då Erik Berg gjort der
nere på det oroliga Cuba, att hans
namn tillkännagafs i tidningarne?
Ingenting annat än stått på sin post —
eller rättare legat på poet framstupa
i en grop. Det var hans skyldighet.
Hans skyldighet var också att efter
kommando’ skjuta mot en knapt
skönjbar linie långt borta. Han viste, att
det var den spanska skyttelinien. Men
om något af hans skott träffade någon
der, det hade han icke alls någon aning
om.
Borta vid denna linie låg, liksom här
Erik Berg, en spansk soldat och sköt
på kommando mot den amerikanska
skyttelinien utan att veta, om någon
af hans Mauser-kulor träffade. Det
var hans skyldighet.
Antingen dennes eller någon annan
spansk soldats kula träffade Erik
Berg. liksom hans eller någon annan
amerikansk soldats kula träffat
mången spanjor.
Kulan dödade honom icke. Den
endast sårade honom i armen, och då han
blifvit förbunden, kunde han sjelf
be-gifva sig till fälthospitalet utan hjelp.
Det var icke utan, att han kände en
viss tillfredsställelse. Det hade han
skäl till. Det hade varit hett nog i
skyttelinien. Men så länge han befann
sig der och det var hans pligt, hade han
icke hyst någon önskan att vara på
annat ställe. Nu var han emellertid glad
att slippa derlfrån, då det icke längre
var hans pligt att vara der. När
förmågan tryter, upphör i och med det
samma pligten. Och El-ik Berg var
icke längre vapenför, hvarför han ock-
så blifvit kommenderad till
fälthospitalet.
Ingen enda af dem, som stormade
uppför kullen vid San Juan i en
störtskur af Mauser-kulor och hissade
stjernbanéret på det lilla fortet å
kullens krön, var mera hjelte än Erik
Berg. De gjorde sin pligt, så väl lätt
som svår. Det var alls ingenting
be-undransvärdt.
Emellertid beundrar man dem,
prisar dem som hjeltar. Det bevisar, att
uppfyllandet af pligten är någonting
sällsynt. Vore det vanligt, skulle det
icke väcka beundran, förvåning eller
ens uppmärksamhet.
Att göra sin pligt är ingenting
beröm värdt; men att svika den är
klan-dervärdt. Och, om den är lättare eller
svårare, så är den dock endast — pligt.
Derför var Erik Berg, som låg i en
grop, posterad der af sitt befäl, utan
att se någon fiende eller bli sedd af
denne, och sårades i armen af en kula,
lika mycket — eller lika litet — hjelte
som den, hvilken stupade några få fot
från ett fiendtligt batteri, eller den,
som vid samma tid samvetsgrant och
efter bästa förmåga sopade tältgatorna
i lägret vid Chickamauga, när han
blifvit beordrad dertill.
Erik Berg var icke svårt sårad, och
i början troddes det, att han om några
veckor åter skulle kunna träda it
jenst-göring. Men dessförinnan angreps han
af sjukdom, som nu anstälde större
förödelse i den amerikanska armén än
fiendens vapen.
I många, långa veckor kämpade han
med sjukdom och svaghet, likt tusen
af hans kamrater. På slagfältet var
det hans pligt att icke tänka på sitt
lif; i sjuklägret var det hans pligt att
med alla krafter söka behålla det. I
intetdera fallet svek han den.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
