Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE FRÄMSTE OCH DE YTTERSTE.
88
färiig dialekt och en ytterst skröplig
grammatikalisk form, men med sä
mycket mera kläm i röst och
knytnäf-var. Hvad som derunder särskildt
gladde honom, var, att de senare
blef-vo allt mera hvita och mjuka, sä att
det märktes någon skllnad på honom
och de "bönder" — bland dem den
forne kamraten, studenten — som han i
djupet af sitt hjerta föraktade.
Om rev. Nels Lawson infriade sitt
löfte till Stina, är icke bekant, men
man får kanske antaga, att han
gjorde det — annars fick hon väl trösta
sig med någon annan.
•
Solen brände het på rödbrun nacke,
der svettkristallema glänste. Plogen
skar djupa, långa skåror i den
svartbruna, stenfria jorden. För dragarne
var det lätt, men icke så för
plogmannen, som ännu icke var van vid detta
arbete. Men han’ sträfvade modigt
med, ty han hade ett mål i sigte — ett
annat mål än blott fårans slut långt
bort på slätten, der ett dike skar
igenom denna.
Detta mål var att förverkliga sin
åsigt om lifvets sanna lycka: att lefva
fri och oberoende, af sina händers
arbete, så nära som möjligt den natur
han älskade. Derför hade han lemnat
den “öfverklass”, han i det gamla
landet tillhörde och bland hviken han
med sin ärfda begåfning och
förvärf-vade högre bildning, menskligt att
döma, skulle hafva intagit en
framstående plats.
Han var ung och impulsiv. Men man
bör icke skratta åt hans idéer och
kalla dem galna. Lyof Tolstoi har
alldeles de samma, och han anses som en af
århundradets störste andar. För öfrigt
ha alla högre tänkande och djupare
kännande längtat till naturlifvet från
det pinsamma pratandet, tisslandet,
snattrandet i s. k. kulturkretsar, der
snick-snack flyger omkring som agnar
vid tröskning och små pikar som
stickande isslagg i vinterstorm.
Han väntade sig skola finna bättre,
ursprungligare människor bland dem
som arbetade i jorden. Den förste han
gjorde bekantskap med var en ung
dräng vid namn Nils, nyligen
invandrad liksom han sjelf. Obildad och
o-kunnig var denne, men tycktes törsta
efter vetande. Den unge studenten,
som svärmade för natur och frihet mot
förkonstling och tvång kunde ge
honom af sitt öfverflöd och Nils
klunka-de i sig, som då han en het sommardag
under arbetet ute på fältet satte den
bruna lerpumpan till munnen, sedan
han tagit ur corncob-proppen.
Emellertid lade han ganska snart i dagen,
att han icke älskade kunskapen för
dess egen skull utan för de fördelar
han derigenom kunde vinna. Och han
vann dem. Han blef prest — prest i en
hast.
Men den andre? Ja, han fick utstå
många vedervärdigheter, göra många
erfarenheter och känna den ena
illusionen efter den andra uppryckas med
roten. Han hade funnit dem, som han
trodde vara enkla, naturliga
menni-skor, ega samma lyten som dem han
mindes från kulturkretsarne — och
dessa ännu obehagligare, derför att de
framstodo 1 ohöjld, grotesk styggelse.
Han led så mycket värre, derför att
han från sin uppfostran hade
förfinade nervförnimmelser att dragas med.
Emellertid härdade han sig allt mer
och ansåg sig sjelf till slut alldeles —
förhärdad. Det gjorde också andra, ty
det är märkvärdigt, hur ens egna
åsig-ter sprider sig till omglfnlngen.
Hans hela lif kunde liknas vid en
som gått ut att söka fikon och i stället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
