Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PIGANS PENGAR.
109
stunden voro de förlofvade och Anna
tog saken från den praktiska sidan.
Helst hade hon kanske sett, att
Snell-man varit en hygglig, ordentlig
arbetare, men att en man är en smula
herrekarl, vore det också blott till en
fjer-dedel eller så, har aldrig verkat
motbjudande på en tjenstflickas hjerta.
Att inga besparingar funnos och att
inkomsterna voro ganska obestämda,
utgjorde emellertid skäl för
betänksamheter. Men Anna kom att tänka
på sina trettio år, hur hon såg ut 1
spegeln — den som fans i
pigkammaren var en af det billigaste slaget, som
ej var slipad nog att smickra — samt
på den märkliga hjerteoro, hon
förnummit, sedan hon blef bekant med
Snellman. Detta gjorde, att hon
icke-ansåg sig kunna afslå hans frieri eller
be honom vänta med svaret För
koketteri var hon för ärlig. Hennes svar
blef jakande.
Efter detta kom det någonting
jublande i hjertat på henne.
Försigtig-heten, som hämmat njutandet af
llfs-lyckan, fick krypa in igen. Den
somnade visst, ty den visade sig icke ens,
när Snellman, mycket finkänsligt och
taktfullt, öfvertalade Anna att lemna
honom sina besparingar för att börja
en affär med.
Sedan fick hon aldrig återse honom.
Han gick till en annan flicka, som var
yngre och vackrare men som ej
sparat i hop några pengar, emedan hon
ansåg det icke behöfvas, ty mer än en
skulle vara villig att försörja henne.
Hon var icke tjenstflicka. Snellman
och hon begåfvo sig långt bort
någon-städes i det okända, der de njöto af
stulen lycka, liksom folk njuter af
hvad tjufgods som helst, derest ingen
upptäcker det och Nemesis är bara en
myt.
Anna sörjde. Om det var efter sina
pengar eller efter Snellman, är något
som ingen med säkerhet kan afgöra.
Qvinnor äro outgrundliga och
tjenst-flickor icke mindre än någon annan.
Men hennes kamrater tisslade och
fnittrade.
Anna blef snart derefter sjuk, kom
på hospitalet och dog. En hederlig
be-grafning, sådan hon tänkt sig, fick
hon ej, ty hon hade inga pengar. Det
var för sent
Hon önskade också, att hon hade
dött litet förr.
Om pigans pengar — med ärligt
sträfsamt arbete förtjenta, med
försakelse hopsparade och, som det syntes,
med obetänksamhet förlorade —
blef-vp til! någon välsignelse, är mer än
man kan gissa.
Men Annas kamrater, som tisslade
och fnissade, fingo sitt straff, ty
många af dem förlorade sina hårdt
förvärf-vade och aktsamt sparade styfrar på
samma eller liknande sätt som Anna.
Ty man har ej mycken försyn för
pigans pengar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
