Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strax före suppern, under det Lisette
satt på en stol i köket och väntade på
att kunna “väta inne vid bordet”, som
hon uttryckte sig.
Likaledes förtäljde Lisette, att Sofi
knappt fått dessa ord ur munnen och
slefven med soppan, som hon skulle
smaka på, dit i stället, förrän det
hördes en knackning, en mycket blyg
knackning, på köksdörren.
Lisette öppnade och fick se en liten
mager karlstackare som var röd om
näsan.
När Lisette öppnat dörren och fått
syn på den lille magre, som var röd om
näsan, sa’ hon:
— No, we don’t have anything to
give away, och smälde igen dörren.
Men det knackade på nytt, lika blygt
som förut. Hon öppnade ännu en gång
och tänkte be honom gå sin väg. Då
slank han in. Han var så liten och
tunn, så.
Det visade sig nu, att han icke var
någon rigtig tramp utan bara en
bokagent, som ville sälja en bok i åtta
delar och fyra band, granna permar och
förgylda kanter, skinnrygg och en hel
hop annat.
Lisette behöfde inte mer än kasta en
blick på honom för att se, att han ej
Intresserade henne. Lisette är ung
och har sina ideal, hvllka des3a nu
månde vara.
Inte heller tog Sofi emot honom
med stor förtjusning. Hon hyste inte
synnerligen mycket förtroende till
a-genter, se’n hon blifvit narrad att
köpa en dyr symaskin i den tron, att
sy-maskinsagenten skulle följa med 1
köpet. Symaskinen hade hon, den stod i
basementet, men agenten hade gått
sina färde.
Men då hon såg hvilken stackare
denne bokagent tycktes vara, hur
bräcklig han såg ut och hur röd han
var om näsan, ömkade hon sig öfver
honom och frågade, litet vänligare än
hon hade för vana:
— Är det en skojig bok?
— Ja-a, det är bara skoj, försäkrade
bokagenten.
— Jaså... dä’ va’ lessamt, dä’,
tyckte Sofi, för jag likar bäst det som kan
röra en.
— Åh, hvad det beträffar, skyndade
sig bokagenten att infalla, så kan jag
försäkra att det är en rigtig röra, det
allra mesta.
Det var visst inte hans mening att
försöka vara qvick och det är derför
inte rätt att anse att han misslyckades
derutinnan. Hans mening var blott att
försöka sälja boken som han gått och
burit på hela dagen, och dessutom stod
han nu inför sin sista chance, om han
inte skulle behöfva gå hungrig till
sängs. I ängslan och ifvern tänkte han
föga på hvad han sade, blott han
talade för boken. Han hade också tänkt
börja ett längre loftal öfver densamma,
när Sofi drog ut ur ugnen och
slängde på bordet midt för hans näsa en
brunstekt kyckling...
Den stackars bokagentens stackars
mage uppsade med detsamma tro och
lydnad och började högljudt knorra...
Lisette fnittrade... Sofi hajade till och
utbrast:
— Kossejösses, hva’ va’ dä’?
Det röda på bokagentens nästipp
spred sig öfver hela hans ansigte och
så långt ned på halsen, som man
kunde se för celluloidkragen. Han gjorde
ett manligt men dock fåfängt försök
att öfverrösta magen. Men den var
nu i fullt uppror och sjöng
marseljä-sen.
Det märktes några spasmodiska
ryckningar i den stortå som stack ut ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
