Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ferep bara att redogöra för det allra
hufvudsakligaste af innehållet.
Karlson för sin del sa’ Ingenting.
Och det gjorde han mycket klokt i. —
När allt blifvit tyst igen och lampan
släckt, låg Karl Karlson på en soffa i
hvardagsrummet och kalkonen ute på
“bakporchen”, dit mrs Karlson slängt
honom.
I ett fall åtminstone var kalkonen
lyckligare lottad än Karlson. Han
be-höfde icke vakna följande morgon.
Karlson deremot... han tyckte, att
någon knackade honom i hufvudet än
med en nubbhammare, än med en stor
klubba... det var första
medvetandet... ^edan kom det mera... som om
tjocka, tunga, grågula moln vältrade
sig öfver honom. Så småningom
återkom minnet... och han kände sig som
den olyckligaste mennlska på jorden.
Det var så tyst och stilla 1 rummet,
der dagern dämpades af de nedfälda
ärtgröna rullgardinerna. Karlson
förnam endast ett oupphörligt, doft
dunkande. Var det samvetet som slog-
honom?. .. Eller var det pulsens slag och
— “kopparslagare”?
Mrs Karlson hade en aning om, hur
hennes pligtförgätne man kände det
och att det skulle vara en rigtig
lättnad för honom, om hon nu ville lexa
upp honom. Derför lät hon honom
vara i fred.
Hon höll sig lugn i köket.
Slutligen kunde Karlson icke
uthärda det ensam i Bondångers-Inferno.
Han gick till Canossa — d. v. s. till
köket.
Det hade visserligen aldrig händt.
men det skulle icke desto mindre nog
kunna hända, att mrs Karlson mötte
honom med någon af de kökssaker som
i en handvändning kunna förvandlas
till farliga vapen. Den tanken grep
Karlson, just som han sjelf grep i
dörrlåset. Han var Icke helt och hållet i
saknad’ af allt moraliskt mod. Men
hvad hjelper mans moraliska mod,
när hans hustrus fysiska kraft är
betydligt större?...
Lyckligtvis besannades icke
Karlsons farhågor.
Mrs Kärlson hade brådtom och
egna-de icke Karlson ett ord eller en blick
utan rigtade hela sin uppmärksamhet
på en stor, rar kalkon, som hon gjorde
i ordning för stekpannan. Karlson
sneglade skygt på kalkonen. Han
kunde icke känna honom igen som sin
olyckskamrat från föregående afton.
Men det var ju för resten mörkt då, och
dessutom hade han nu mistat fotterna
och hufvudet med dess långa, slinklga
hals.
Emellertid tordes Karlson inte tala
om kalkon med sin gumma.
Gästerna kommo. Middagen kom.
Och kalkonen kom.
Men den, som icke förmådde smakn
en bit af den, var Karlson. Det skulle
hafva varit som att äta kristet kött —
ty han trodde i alla fall, att det var
hans olyckskamrat.
Kalkonen blef emellertid utan
Karlsons hjelp uppäten ln på bara benen
och “önskebenet” sönderbrutet af mrs
Karlsons ogifta syster och dennes
fästman.
Och Karlson hoppades, att kalkonen
skulle, vara för evigt gömd och glömd.
Efter middagen skulle ett par af de
främmande, som icke förut besökt fa»
miljen Karlson i dess nuvarande
lägenhet, visas hur härlig utsigten var
pfi “bakporchen”. Karlson skulle visa
dem...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
