Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mare bekanta, vore det bäst att låta
honom vara i den villfarelse och
förtjusning, som glfvit anledning dertill.
Sä resonnerade Hildegard. Och i
enlighet dermed framhöll hon för Hugo,
att det vore bäst, om han inte försökte
träffa henne hemma eller “kalla” hos
henne, ty hon bodde tillsammans med
en flicka, som hatade karlar — en
släg-ting, som hon på sätt och vis var
beroende af och som det icke ginge an
att stöta sig med.
Orsaken, hvarför Hildegard önskade
få Hugo var mycket enkel — ja,simpel.
Hon hade tröttnat på barberaren, som
hon nu “gått med” i hela sju veckors
tid. “Ombyte förnöjer”, var hennes
valspråk och hon ville, så ofta det lät
sig göra, ha nya kläder, ny hatt och
ny fästman. Det var helt enkelt
hennes tycke och smak, och hvarför man
inte skulle följa tycke och smak, när
man kunde, det skulle Hildegard vilja
veta.
Hennes önskan att icke blifva
uppsökt hemma hos sig — d. v. s. i
våningen inunder — respekterade Hugo, till
dess Hildegard en afton icke infann sig
på den vanliga mötesplatsen i närheten
af Linné-monumentet.
Då gick han följande afton efter
hemkomsten (och sedan han snyggat
upp sig) ned till våningen Inunder och
ringde på.
En liten puckelryggig, förkrympt
varelse tog emot honom.
— Förlåt, är miss... miss Hildegard
hemma? t
— Hildegard? Hon såg stort på
honom. Och vackra ögon hade hon,
äf-ven då de icke uttryckte annat än
förvåning. — Hildegard? Ah, ni menar
kanske miss Munson — Hildegard
Munson?
— Ja... jag är... kusin till henne.
Mitt namn är Holm. Är hon hemma?
— Det kan jag verkligen Inte säga.
Hon bor icke här. Mitt namn är Lina
Olson.
— Hon ljuger, den fula bortbytingen,
tänkte Hugo. Han hade nyss hört
“sin Hildegard" sjunga.
— Är ni alldeles säker derom?
envisades han.
Hon trodde honom vara galen.
— Ja, nog måtte jag väl veta hvad
jag heter? sade hon.
— Det var icke hvad jag menade,
Inföll han retligt. Jag menade, om ni
var fullt upprigtig, när ni sa’ att miss
Hil... miss Munson inte var hemma
och inte bodde här.
1 stället för att svara frågade hon:
— Är ni symaskinsagent?
— Nej, utbrast han, nu temligen
uppretad öfver att. Bom han trodde, den
lilla otäckan dref gyckel med honom.
Nej, jag är Hildegards kusin... och
för att vara fullt upprigtig skall jag
säga, att jag nyss hörde henne sjunga
här inne.
— NI har misstagit er.
— Sååå? Tror ni det? Jag får
emellertid underrätta er om, att Hildegard
sjelf sagt mig, hvar hon bor —
nemli-gen här och att jag bor i våningen här
ofvan och ytterligare, att jag nästan
hvar qväil hört henne sjunga. Hon
sjunger, som ni nog vet, gudomligt...
— Ni har misstagit er.
— Emellertid fortfor han, utan att
akta på afbrottet, om hon icke önskar
taga emot, så kunde ni lika gerna säga
det, som att afspisa... eller afsnäsa
mig med en hoo...
— Min herre! Jag försäkrar er, ni
har misstagit er. Miss Munson bor icke
här. men har ofta varit här på besök
— ehuru icke på de senaste sex
veckor-nar och icke 1 afton. Hon har aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
