Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här hafva vi det. Tjensteqvinnans son är apologien för en
förfelad existens, och det är samhället i alla dess institutioner,
som skall dragas till ansvar för den samma. Skulden börjar
med föräldrarna och hemmet, fortgår genom skolan och stannar
vid universitetet.
Det första felet är, att modern hade varit »piga», att fadrens
äktenskap »hade felaktig form» och var messallians.
Tjensteqvinnans skuld är stor: »hon har passat upp och varit höflig
mot alla», hon har derför gifvit sonen i arf »slafblod», skygghet,
blyghet, skrämsel, osjelfständighet. Amman har skänkt honom
»brand i blodet och kramp i nerverna». Fadren, om hvilken
det berättas, ätt han härstammar från en adlig ätt på 1600-talet,
har sin skuld deri, att sonen »såg dagen i ett sköfladt bo», och
han spelar sedan för det mesta rolen af den orättfärdige
tyrannen. Han misskänner elfvaåringens »personliga rättigheter»
der-hän, att han låter honom bära tidningar och hemta posten, han
favoriserar bröderna, han skylles t. o. m. för att hafva piskat
Johan till att ljuga på sig sjelf. Om bröderna, åtminstone den
ene, antydes det, att han . oädelt motsvarat den yngre broderns
hängifvenhet. En styfmoder kommer till, som naturligtvis också
blir skulden till att Johans utveckling snedvrid^g. Familjen är
med ett ord Johan till förargelse, den är »för trång, har små
sjelfviska och antisociala syften»; der »herskar en (eller två) viljor
utan appell, och derför är ingen rättvisa möjlig».
Så kommer skolan; här är det än värre. Johan passerar
igenom tre olika läroverk och förf. fäller hårda domar öfver dem
alla. Johan »slarfvar igenom lexorna» och hvems är felet?
Skolans naturligtvis. Han får sitta qvar i en klass och »hans nervlif
rycks sönder, hans viljekraft slappas, grunden lägges till blifvande
modlöshet.»
Slutligen och värst förderfvar universitetet hans uppfostran.
Här är det frihet i studierna, men det är heller icke bra, sämre
t. o. m. än skolans lexor; friheten kändes »tryckande — som
ett tomrum»! Professorerna äro bönder. Orättvisor begås
öfver-allt mot den arme Johan. Han försöker på latinskrifning,
kemiska laborationer och estetik; skrifver och går igenom; tenterar
och kuggas, tenterar och får i flera ämnen betyg, men »mindre
betyg än som åstundas»; han får ett kungligt stipendium och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
