Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rara verksamhet. Den som skrifvit här intagna recension i
Dagbladet har redan påpekat den saken, som bäst visar,
hur osjelfständig och omyndig den läsande allmänheten är i
smak och omdöme. Det har nu en gång blifvit en dogm,
att hr Strindberg är en talang, som oforfaradt säger
samtiden obehagliga sanningar. På den räkningen skrifves också
hans senaste författareskap. Hungern efter skandal, efter det
rafflande, det smutsigt pikanta kallar man för sanningskärlek,
kanske rent af på god tro, och så slukar man med god
smak och med godt samvete de sanningar, som
sanningsvittnet Strindberg serverar i sin * Giflaslitteratur. Och
läsaren förhjelpes till denna falska uppfattning och detta
sjelf-bedrägeri genom ett kotteri unga s. k. litteratörer, hvilka
hysa samma intensiva beundran for Strindberg, som
judegossen Levi för kandidaten Borg i »Röda Rummet». Med
ungdomlig energi bearbetas opinionen af dem i tidningar,
tidskrifter och tid efter annan utkommande böcker, och —
trägen vinner. Genom sitt ihärdiga oväsen tillverka dessa
ungherrar opinionen alldeles som claquen tillverkar opinionen
på teatrarna i Paris.
Vi tyranniseras bokstafligen af dessa litteratörer, som
kallas »det unga Sverige» — vi tyranniseras derfor, att vi
helt beskedligt låta tyrannisera oss, och det låta vi ske,
derfbre att vi genom maklighet hafva blifvit osjelfständiga
och forslöade. Kommer en »realistisk» bok ut, som den
städade delen af publikum tycker vara betänklig, straxt är
»det unga Sverige» framme med recensioner än här, än der.
Och publikum tiger och samtycker, läser och faster sig efter
recensenternas fingervisningar just vid »ljuspunkterna». Det
andra faster det lydiga publikum sig icke mycket vid. Det
är nämligen en egenhet hos de litterära representanterna för
»det unga Sverige», att, fastän de annars se och måla allting
i svart, de i recensionerna öfver sina egna arbeten alltid
äro mycket angelägna om att påpeka »ljuspunkterna». Ar
ett sådant arbete så underlägset eller dåligt, att man befarar,
att till och med det eljest så tåliga publikum möjligen skall
visa tänderna af missnöje med den litterära födan, och
fruktar man således för att den goda saken skall råka i miss-
r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
