Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att det är en fara, en frestelse, som man måste afvisa,
»Verlden har alltid varit ond och kommer alltid att så bli.
och det är på det hela taget icke sämre nu än forr» heter
det från så många håll och kanter, med ett slags blandning
af pessimism och optimism. Huru jemforelsen mellan forr
och nn utfaller i fråga om andra företeelser på det
moraliska gebitet, det lemnar jag nu å sido. Men i fråga om
den sak, som jag här behandlar, slutar jag med samma
påstående, med hvilket jag böljade: bland skolungdomen står
det mycket sämre till nu än forr. Detta är också denna
ungdoms egen uppfattning. D. v. s. de sedliga ynglingame
tanka så; de andra anse forstås, att nutidens upplysning
har emanciperat ungdomen från den oriktiga föreställning om
>sedlighet och osedlighet», som herskade, när deras fader
och deras lärare gingo i skolan. Sådana tankar får man höra
af de unga vid fortroliga samtal med dem.
När hr Strindberg i novellen »Dygdens lön» beskrifver
gymnasimngdomen på det sätt, som redan i Nya Dagl.
Alle-handa-artikeln framkallade min protest, anser nog mången
att detta är en skildring af gymnasisterna på hans
gymna-siitid, d. v. s. för öfver tjugo år sedan, hvilken förmodan
bekräftas af sjelfbiografiema. Häraf drar man den slutsatsen,
att det icke kan vara värre nu, än det har varit, hvaraf åter
den slutsatsen drages, att man nog ingenting kan göra åt
ett förhållande, som är så gammalt, och som kanske alltid
bar existerat. Jag vill icke besvära mig med att uppvisa
oriktigheten af denna den slöa misströstans slutsats, äfven
om premisserna vore riktiga, hvilket icke är händelsen. Jag
vill icke heller upprepa mina invändningar mot hr
Strindbergs teckning af gymnasiiungdomen. Jag vill blott
komplettera dem med det tillägget, att när man sjelf umgås med
de dåliga subjektema, så tror man, att alla äro dåliga; detta
ar en erfarenhet, som har sin tillämpning äfven på en
skolgosse och hans uppfattning af kamraterna. Det kan ju också
hända, att, när hr S. nu ser tillbaka på sin skoltid, den
tiden presenterar sig för honom i samma skick som alla och
siting nu for tiden, d. v. s. såsom idel uselhet och dålighet,
såsom »svart i svart», emedan han sjelf har fel på ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
