Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafva i sigte, förer han dem säkrast genom eget föredöme».
Rektor, Inspektor och Eforus äro de myndigheter i olika
gradationer, som äro satta att vaka öfver denna stadgas
efterlefnad. Men vi måste erkänna, att här och der nästan
otroliga öfverträdelser af detta lagrum kunnat gå for sig utan
att vederbörande myndighet rört ett finger. Tvärtom hafva
de brottslige eller oduglige lärame i och for uppflyttning i •
högre lönegrad fått sina sedvanliga intyg om nit och
skicklighet Motsvarande förhållanden kan man för öfrigt få
bevittna hvar som helst inom tjenste- och embetsmannaverlden.
Här stå vi inför en af dessa konventionella nutidslögner, som
långsamt, men säkert, underminera samhället. Derför har
jag velat påpeka detta förhållande. Men det har ofta sina
på mer än ett sätt obehagliga sidor för vederbörande
myndighet att göra sin skyldighet. I nio fall af tio kan man
t. ’ex. vara viss på, att den del af tidningspressen, som
häftigast angriper allt bestående och lefver på att uppspåra
och draga fram det beståendes fel och brister, utfular sig
mot den pligttroget handlande myndigheten för
»byråkratisk småaktighet och kitslighet», för »magtfullkomligt
öfver-sitteri» o. d., i all synnerhet om denna myndighet utgöres af
en kyrkans man. Och det är icke alla, som hafva
tillräcklig moralisk styrka att utan vidare endast skänka sitt förakt
åt dylikt tidningsgläfs och tidningsskall.
Men jag har kanske för mycket gått ifrån mitt
egentliga ämne: Strindberg slitteraturens demoraliserande inverkan
på samhället och först och främst på ungdomen, och
myndigheternas pligt att skydda oss från spridandet af detta
gift. Innan jag nedlägger pennan, vill jag bedja hvarje
läsare tänka på hvad som är skrifvet, icke på hvem som
skrif-vit Jag råkar till att vara prest, och detta torde för mången
vara en tillräcklig anledning att slingra sig undan sanningen
i det som jag skrifvit. Prestens ord är för många liktydigt
med »å embetets vägnar, utan personlig öfvertygelse och
sanning». Jag medger, utan $tt ens vilja göra något försök
till motstånd, att den uppfattningen icke utan skäl är en
dom öfver oss prester, under hvilken vi alla solidariskt få
böja oss, den oskyldige med den skyldige. Men jag påstår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
